Tillbaka till samtiden.
   (recension? hyllning?)
Jag tror att detta är min favoritskiva alla kategorier, alla tider.
Fy fan vad bra den är. Jag hoppas verkligen att nästa skiva håller samma klass.
Fick lust att sätta mig och lyssna igenom skivan från första till sista låten precis.
Får ganska ofta den lusten och det underbara är att jag aldrig tröttnar; när jag lyssnat genom hela skivan trycker jag på den igen.
Vet inte hur många gånger som jag bara, i ilska eller sorg, slängt igen dörren, släckt lampan, dragit på TTS på högsta volym och bara lagt mig i sängen och gråtit. Gråtit tills jag inte orkat mer.
Det är bara den här skivan som gäller i sånna tillfällen, eller Du & Jag, Döden.



Det mysigaste med denna skiva är att det hela tiden händer så mycket i låtarna..
Det är 150 olika slingor samtidigt och alla passar så bra ihop och alla är så bra.
Det får mig verkligen att förstå att jag aldrig kommer lyssna mig mätt på skivan, för man upptäcker nya saker hela tiden som man kan gilla.
Nya ord, meningar, fraseringar, uttal som man ler med hela ansiktet när man hör.
Och nya instrumentslingor som man inte tänkt på förr som helt plötligt träder fram.

Och vad skulle då passa bättre än att lägga upp en bild på Jocke när de spelar en låt från skivan?
Nämligen Vy Från ett Luftslott, för då pekar han såhär.

"Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken..."