jag tycker att jag ganska sällan kan relatera kent till mina relationer och till mitt kärleksliv,
och det har jag alltid tyckt är bra,
för då behöver man inte lämna låtarna bakom sig för att slippa känna känslan.
för när det gäller kärlekskänslor så har jag alltid vänt mig till i huvudsak håkan och lasse.
kent har ett annat sätt att beröra mig i ämnen som rör ensamhet, förvirring, personlighet och uppväxt,
men den här gången har de faktiskt lyckats skriva en låt
som rör mig direkt rakt i den delen av hjärtat där männen finns.
Låten heter Passagerare, det är en fantastisk duett 
och just nu minner den väldigt mycket om en ganska färsk händelse, ett samtal:


"Har du den där känslan?"
"Vilken menar du?"
"Jag menar den där känslan"
"av att någonting"
"avgörande hände när jag var ouppmärksam"
"att någonting försvann"

"Säg att du förstår mig"
"Nej, vad menar du?"
"Jag vill att du förstår mig"
"Så vad menar du?"
"Du gör det mycket svårare än det egentligen än"
"Vad är min tystnad värd?"





//veronica