Nu sitter hon och skriver poem, dricker rödvin var kväll.



# FÖRST KOM INGENTING, SEN KOM INGENTING.

I. Jag fördriver mina dagar med att växla från datorn,
till brasan, då när fingrarna värker kalla,
för frusna för att vilja röra sig över tangenterna.
Jag spenderar timmar framför elden tills skinnet tjuter och spricker upp.
Då går jag tillbaka till mitt ingenting.
Timmar blir dagar, blir veckor, men känns som månader och år.
Jag sitter tiden an.

Ljuset, blir mörker, blir ljusnad, men känns som ett enda askgrått år.
Utan nätter och dagar.
Bara tid då man vaknar, för att somna, för att vakna igen för att göra ingenting.
Tankarna för frusna för att vilja handlas,
så jag spenderar timmarna vid elden för att bida tiden.
Bara så gott jag kan. 



# MOTALA
I.
Att vara ensam i den staden.
Det sprider sig som gifter genom kroppen.
Som ångest inuti magen.
Man måste vara lite bättre, lite snyggare, lite mer fin
än när man lämnade allting där bakom sig.
Jag smyger längst med fasaderna, så att de inte ska se mig.
Klär mig i svart för att smälta in.
Eller snarare försvinna i mörkret,
som faller tidigare nu på vintern.
Mitt i mitt egna helvete för att stilla begären


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANTICATANKAR