att ömsa skinn och byta kropp.

det började redan igår med att huden föll av min rygg.
nu tror jag hela det inre vill fly från sitt hölje.
jag hostar, nyser, skakar, svettas och fryser.
om vartannat, hela tiden.
 detta ger mig ändå anledning att koppla bort hela världen
och alla åtaganden och bekymmer som den rymmer,
fly in i mitt tonårsrum, in i medeltida england.
in i en vacker poetisk bok om kung arthur och hans riddare runt det runda bordet.
och jag kan inte värja mig från att dras med i språket, kulturen, sederna och respekten.

ett gammalt jag rinner ut, ett nytt söker sig in.
ett övergångarnas barn,
som står på tå och kikar in över gränsmarkerna.


// veronica

att fånga en fjäril

efter en vecka i turkiet så har jag sparat inatt till att släcka ljusen
och lyssna på alla låtar Lars Winnerbäck skrivit.
tar till mig musiken och framför allt texterna.


"
vi kallas oss vänner
det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst
vilka människor som helst ungefär
du kan säga kär

"
- lars winnerbäck

// veronica

att låta frestelsen ta över

jag vet inte om jag någonsin uttryckt i talade ord,
de känslor som jag bär på, det blir alldeles för stort.
när jag tvekar på att ringa, eller åka dit du bor,
blir jag tyst och drar mig undan till till en text vid mitt skrivbord.

Poesi du aldrig hör, eller brev jag inte ger,
de samlas i en hög 
som blir alldeles för bred,
det växer sig så sakta ikapp till nånting mer,
mer än bara känslor som du aldrig kommer se.

jag brukar tappa mig i minnen, från dar när du är kung
men jag håller allting inne, törs inte låta dig bli lugn
sen rasar säkerheten ihop efter några glas med vin,
då ramlar tankarna iväg, ur mitt huvud, ur min mun.

Poesi jag delar med mig av, blickarna jag ger,
visar alldeles för väl
att min vänskap vill nått mer,
det växer sig så sakta ikapp till nånting mer,
mer än bara blickar mer än kyssarna som ingen annan ser.

jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det

tystnaden till dig - Systrarna


svårt att vilja stanna och vilja falla.

Hur kunde det bli så här fel?
Det skulle ju alltid vara du och jag..
Vi skulle ju visa varandra världen
och inget fick nånsin komma mellan oss.
Men nånting kommer alltid i mellan och någon slutar alltid älska först.
Men varför kan det aldrig vara jag?
Och nu träffar du mig för att lindra ditt dåliga samvete
och för att hjälpa mig att ta mig igenom min situation.
Men jag vill inte ta mig igenom någonting..

- lasse lindh


bäst att vara på den säkra sidan muren

Jag har alltid en plan över hur jag ska sätta mig bakom en säker och trygg barriär,
men ibland bygger man inte upp sin barriär tillräckligt bra
och genom små sprickor och hål lyckas det där hemska, onda ändå tränga igenom.

Idag trängde det igenom så pass mycket att magen och bröstet värker.
Jag blir stressad & nervös, vill gråta, tömma, men inget kommer ur mig.
Det byggs istället upp till nått tungt och hårt som trycker innanför revbenen, innanför bröstkorgen.
 & jag önskar att jag inte brydde mig ett dugg om att du rör henne, kanske kysser henne,
men varje gång tanken passerar så måste jag ställa mig upp, gå omkring, sysselsätta mig
för att inte undra.
Tända en cigarett och fylla kroppen med rök så att oron inte ska få plats.

Du sa att rädslan den går över,
men den där oron stannar kvar.




// veronica

den eviga kärleken.



ikväll släcker jag alla lampor i mitt rum.
sätter på hörlurarna, de största.
sen kommer jag skruva på kent på högsta volym.
kronologiskt hela diskografin.

under tiden kommer jag nog att designa yttligare en såndär blogg.
denna gång åt Martin.






bild:
köpenhamn 130310

// veronica

det blev en ensam lång väg hem

kvällspromenad med fin svensk musik i hörlurarna









Först när våren kom
med solidaritet
längtar jag hem till Stockholm
förstod jag vidden av mitt svek
Och med den lamaste av ursäkter
varken samtal eller brev

Så fanns det inget att egentligen säga
det bara blev som det blev
-kent


// veronica


fågel fenix bland djuren som gav sitt liv.

ett 30 minuter farväl.

av alla månader av samtal,
sms,
sanningar & lögner.

jag skulle aldrig känna såhär,
för din vänskap räckte inte till för de känslorna.


BROKEN.jpg heart broken image by pheonix_0717

mina händer skakar, jag vill inte hålla tankarna klara.
// veronica

Du ska lämna mig här ensam, du ska lämna mig igen.


du håller mig vid liv, ni håller mig vid liv
-
01/7-10 Borlänge, Peace & Love
03/7-10 Kiruna, Kirunafestivalen
08/7-10 Sundsvall, Gatufesten
15/7-10 Arvika, Arvikafestivalen
16/7-10 Oslo, Oslo Live
17/7-10 Eskilstuna, Parken Zoo
22/7-10 Stockholm, Långholmsparken
24/7-10 Hämeenlinna, Wanaja Festival
25/7-10 Mariehamn, Rock Off Festival
29/7-10 Trondheim, Olavsfestdagene
30/7-10 Östersund, Storsjöyran
06/8-10 Helsingborg, Sofiero Slott
07/8-10 Göteborg, Trädgårdsföreningen
08/8-10 Skanderborg, Smukfest festival


// Veronica

helt plötsligt blev det tyst.





Det är dags att tänka efter och jag vill inte följa med det har regnat hela sommaren och jag känner med det Jag ville vänta tills du frågade och du frågade tillslut jag hörde sånger i mitt huvud men dom kom aldrig ut Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig jag kan inte skilja på om jag vill va med dig jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig jag kan inte skilja på om jag vill skada dig men du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig Du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst jag undrar vad som hände vi som skrattade nyss Nu tror du säkert att jag hoppas på nåt som aldrig ska bli av men jag har aldrig lyssnat när du lovat aldrig ställt några krav Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig jag kan inte skilja på om jag vill va med dig jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig jag kan inte skilja på om jag vill skada dig men du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig Vi tar en paus och lämnar rummet och nu släpper du min hand på varsin sida av vägen som en främling för varann Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord du har viljan att bli större här är du redan stor Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig jag kan inte skilja på om jag vill va med dig jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig jag kan inte skilja på om jag vill skada dig men du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig - Melissa Horn och det känns som om hon öppnade mitt huvud och läste av varenda rad. // veronica

innan du glömmer mig, om jag inte redan är glömd.

Ja jag kommer ångra att jag aldrig riktigt tog dig på allvar att jag aldrig riktigt såg dig att jag alltid gick och undra om det fanns nåt mer
Jag kommer ångra att jag aldrig riktigt tog mig mod till att säga att jag faktiskt verkligen älskade dig

Innan du glömmer mig
Vi kan väl ta en promenad
Innan du ger dig av
Ska försöka ta mig mod

Ja dom säger att du ligger med nån ny
Och nästa vecka tar du tåget som går söder ut
Och kankse är det det här som jag har gått och väntat på i många år
nåt som får mig att förstå vad det faktiskt var jag slängde bort

- simon norrsveden

det var allt som kom ut idag

// veronica

långt från närmsta hamn.



-
dina ögon känner som mina,
men hjärtat står still.
det tystnar i telefonen,
jag orkar inte prata länge till.

jag ser dina händer runtom mina
när mina ögonlock går ner.
mina öppna ögon svider,
jag tänker inte blunda något mer.

du skulle ju vara det där fina, oförstörda.
min trygga hamn.
och så föll det isär
11-08-10

// veronica

och suga liv ur din halspulsåder.

Då satt man på en buss hem från Stockholm igen.
Som vanligt.

jag vet att jag skrivit alldeles för lite, men jag har varit hemma cirka 10 - 20 dagar på hela sommaren.
det är helt galet.
och på onsdag/torsdag är det dags igen.
sista gången.

helgen har varit fin.
har fått se mitt kent i både Trondheim och Östersund,
sen fick jag också kolla på fina Lars Winnerbäck.
och han fick mig att börja gråta gång på gång.
vackra fina.
det hela toppades ändå med att jag har fått visa mitt hjärta för Erik, Anton och David nu,
och så för Martin igen då.
jag känner mig så stolt när jag får visa upp kent för mina vänner, för de flesta blir imonerade.
och det kan jag mycket väl förstå.
det skulle jag ha blivit.

lördagen spenderades mest i olika öltält med fin utsikt över vattnet.
jag sprang runt i cowboyhatt och sol i ögonen.
tills vi aslutade med teddybears innan vi alla 5 lade oss för att sova i Davids bil.
vid halv sju på morgonen gav jag och Martin upp och flyttade ut till en sten vid sjön istället,
där låg vi tills David väckte oss för frukost på MAX.
vi käkade tills vi var för mätta och drog vidare mot bodaborg för att smälta maten.
det var superkul och ganska jobbit.


vid tretiden kunde vi äntligen börja bege oss hemåt mot hudiksvall, där vi skulle sova över natt.
bilresan spenderades med korsord och billekar och bra, men för låg musik.
när vi kom fram till David vid halv nio på kvällen så stod middagen på bordet
och när vi ätit klart så drog vi på oss flytvästar för att åka några vändor på vattenskoter.
det var riktigt härlig där i kvällssolen.
vi avslutade kvällen med en lång stund i bastun och glass framför tv:n.

sen somnade alla väldigt väldigt fort.


// veronica

 ni kommer hitta oss i hamnen för allt vi har gjort

ANTICATANKAR



  • Till bloggens startsida