12 Apr, 2011
I. ETT FULLKOMLIGT KAOS.
Mitt huvud har varit så otroligt tungt ett tag och det har känts som om jag har haft stenar i hela kroppen.
Jag har inte orkat resa mig upp ur sängen, jag har inte orkat gå ner på stan, gå på promenad.
I flera dagar har jag bara legat ner och känt ångest över att jag inte har städat, att jag inte har studerat, att jag inte har diskat, att pengarna fösvinner, att jag inte promenerat, gått ner i vikt, tränat, ätit nyttigare, slutat röka, gått upp tidigare på morgonen.
Det har känts som om jag har hamnat i en osund ond cirkel som inte går att ta sig ur.
Jag bestämmer mig för att göra saker som jag vill göra, men det går dagar och veckor och sakerna ligger kvar i det förflutna, ogjorda.
II. HON HÅLLER UT ÖVER VINTERN OCH FÅR EN BLOMMA NÄR DET BLIR VÅR.
Det börjar bli varmt ute nu; solen tittar fram och jag har gått runt i staden utan jacka.
Samtidigt börjar det bli varmare här inne i kroppen, några stenar grusas sönder och kastas ut.
Jag har äntligen börjat läsa igen, fina böcker för oroliga hjärtan.
Bara en sådan enkel sak som att slå upp en bok som man har tänkt läsa en lång tid,
men inte funnit tiden att läsa, skänker mig en sån otrolig lugn.
Som ett litet steg på vägen ut från detta limbo.
III. JAG HAR EN OND DRÖM SOM KOMMER OM NATTEN, INOM MIG FINNS DET KÄRLEK & VATTEN.
Det är väldigt sällan som jag kan sätta ord på min ångest; Den bara finns där.
Titt som tätt träder den fram tydligare och sköljer över mig som en kall våg av vatten.
Då får jag alltid sitta stilla, andas djupt och övertala mig själv om att det inte finns någonting att bli förstörd över.
Oftast fungerar det, och några minuter senare sjunker vattnet undan igen.
Jag har fått höra av en vän att jag är stark, kanske är det så.
Kanske är det helt tvärt om,
och det är vid dessa tillfällen som svagheten lyser igenom den mask som jag klätt mig i.
Kanske behöver alla människor maskera sig själva ibland,
för det är väldigt sällan som man gillar att se sig själv.
IV. EN FLEUR-DE-LISE I GULD PÅ SVART BREDVID DITT NAMN.
Jag har fått en ny kärlek i mitt liv. Hon är vild som ett yrväder.
Hennes namn är Lilja och hon är det sötaste jag någonsin har sett.
Jag saknar henne varje dag.
"Nej, nej, nej. Det händer inte dig,
det händer bara mig, mig, mig.
Det händer att jag vaknar om natten,
drömmer att Europa brinner..." - Europa brinner; Anders F Rönnblom.
// Veronica
Mitt huvud har varit så otroligt tungt ett tag och det har känts som om jag har haft stenar i hela kroppen.
Jag har inte orkat resa mig upp ur sängen, jag har inte orkat gå ner på stan, gå på promenad.
I flera dagar har jag bara legat ner och känt ångest över att jag inte har städat, att jag inte har studerat, att jag inte har diskat, att pengarna fösvinner, att jag inte promenerat, gått ner i vikt, tränat, ätit nyttigare, slutat röka, gått upp tidigare på morgonen.
Det har känts som om jag har hamnat i en osund ond cirkel som inte går att ta sig ur.
Jag bestämmer mig för att göra saker som jag vill göra, men det går dagar och veckor och sakerna ligger kvar i det förflutna, ogjorda.
II. HON HÅLLER UT ÖVER VINTERN OCH FÅR EN BLOMMA NÄR DET BLIR VÅR.
Det börjar bli varmt ute nu; solen tittar fram och jag har gått runt i staden utan jacka.
Samtidigt börjar det bli varmare här inne i kroppen, några stenar grusas sönder och kastas ut.
Jag har äntligen börjat läsa igen, fina böcker för oroliga hjärtan.
Bara en sådan enkel sak som att slå upp en bok som man har tänkt läsa en lång tid,
men inte funnit tiden att läsa, skänker mig en sån otrolig lugn.
Som ett litet steg på vägen ut från detta limbo.
III. JAG HAR EN OND DRÖM SOM KOMMER OM NATTEN, INOM MIG FINNS DET KÄRLEK & VATTEN.
Det är väldigt sällan som jag kan sätta ord på min ångest; Den bara finns där.
Titt som tätt träder den fram tydligare och sköljer över mig som en kall våg av vatten.
Då får jag alltid sitta stilla, andas djupt och övertala mig själv om att det inte finns någonting att bli förstörd över.
Oftast fungerar det, och några minuter senare sjunker vattnet undan igen.
Jag har fått höra av en vän att jag är stark, kanske är det så.
Kanske är det helt tvärt om,
och det är vid dessa tillfällen som svagheten lyser igenom den mask som jag klätt mig i.
Kanske behöver alla människor maskera sig själva ibland,
för det är väldigt sällan som man gillar att se sig själv.
IV. EN FLEUR-DE-LISE I GULD PÅ SVART BREDVID DITT NAMN.
Jag har fått en ny kärlek i mitt liv. Hon är vild som ett yrväder.
Hennes namn är Lilja och hon är det sötaste jag någonsin har sett.
Jag saknar henne varje dag.
"Nej, nej, nej. Det händer inte dig,
det händer bara mig, mig, mig.
Det händer att jag vaknar om natten,
drömmer att Europa brinner..." - Europa brinner; Anders F Rönnblom.
// Veronica
