Det blev, såklart gråt. Som det brukar med mig... Och nu tänker jag gråta tills du ringer, och du kommer aldrig ringa till mig. Jag ska sluta äta och andas och leva. Jag kan nog inte minnas sist allt var exakt så mascara på kinden-värdelöst tråkigt som det är just nu. Men ja. Fysisk så lever jag. Mentalt, nej.

Jag skulle ju nämligen skrivit det här inlägget för länge sen:
Jag kan inte uppdatera bloggen/ bilddagboken så bra nu när jag är hemma p.g.a. mobilt bredband och dålig täckning.
Alltså har bloggen sommarlov tillsammans med mig. Så jag kommer tillbaka i början av September.

Sålänge kan ni få veta att jag lever:

Jag har:
Målat
Jobbat
Blivit med hus i Kiruna
Varit på Linköpingstripp med mormor

Ska:
Åka till Linköping
Åka på Lasse Lindhs konsert. ehe.
Förhoppningsvis gå på Public Enemy (?)
Lager 157
Shoppa skolprylar med mormor<3
Åka på museum med mormor

Puss & Kram
                                                        
(jag kommer nog antingen gråta eller skrika av glädje en gång till här innan september)