29 Dec, 2010
I. Och himlen därtill
# Den vackraste av sagor
III. OCH UTAN ETT LJUD, MITT HJÄRTA I DIN HAND, HAR JAG TAPPAT BORT MITT SPRÅK.
Morgonstund, det är den bästa tid jag vet.
I takt med åldern förändrades dygnet, det kröp sig sakta uppåt småtimmarna.
Jag tar alltid med mig kaffet in till sovrummet, där hon fortfarande sover.
Det enda som hör mellan väggarna är hennes lugna mjuka andetag och klockans slag.
Varje sekund som ett himlavarv.
I dag är det 365 dagar sen jag fick röra hennes hud.
För den första gången.
Det första gången som hos stelnade i tystnaden över hur otroligt rätt allting var, just där.
För alltid.
“Du är det vackraste jag någonsin har sett. Allt annat är irrelevant.”
De första ord av kärlek som lämnade hennes läppar, för att fastna i mitt förfrysta hjärta.
Jag sa att “Om du lämnar mig så dör jag.”
Hon gav mig livet, och hon kan lika lätt ta det ifrån mig igen.
28 Dec, 2010
Jag kan se dig, röra dig.
Jag kan känna dig för evigt.
Det finns en plats i mig, ett palats i mig
& där dör du aldrig
Jag kan hitta dig, minnas dig.
I min dröm är du alltid.
Det finns en stund i den, en sekund i den
& där dör du aldrig.
Jag kan skriva dig, måla dig,
med de allra vackraste färger och ord.
Då kan jag föralltid se på dig, le mot dig.
I min bok är du förevigt Ansgar.
& där dör du aldrig.
- 2006
27 Dec, 2010
II. FÖRST NÄR REGNEN KOM OCH HÖGERVINDEN VEN TOG JAG ETT TÅG FRÅN STOCKHOLM.
I juni intalade jag mig själv om att jag var kär.
Allt för att släppa det hårda uppbrottet.
Han var varm och skänkte säkerhet, som en trygg hamn för alla mina känslors båtar.
Kanske var han för varm och när han smälte mina isar så lät han andras båtar flyta in.
Jag visste att det var giftigt vid första kyssen, och jag skulle nog serverat mig till döds
om inte kärleken kommit tillbaka och tagit in mig i sina starka armar.
Han sa att han aldrig skulle lämna igen,
för när allt stod enkelt och avklätt i dagsljuset så handlade ju allting egenligen om:
“Att resa 170 mil för kärleken och känna sig ensammast i världen på vägen hem.”
Då finns det inte längre någon utväg, och familjekarlen rann ur honom.
26 Dec, 2010
Du får inte.
Du får bara inte lämna mig såhär.
25 Dec, 2010
Firade en stillsam jul med bara mamma och storebror i år.
Med mycket mat och ännu mera tv.
Tillslut förflöt dagen med fingrarna fastklistrade vid telefonen.
II. DET ÄR INTE SNÖN SOM FALLER, DET ÄR NÅN ANNANS TRÖST.
25e november är en enda nedräkning mot hjärtstilleståndet imorgon och flykten här ifrån den 29e.
Jag spenderar hela dagen med att sitta i sängen med min bror,
där vi äter surt godis och klappar på hunden medan jag ser på när han spelar tvspel.
Vi diskuterar det mesta och jag svär över människor på internet.
Han nickar.
- min skatt
24 Dec, 2010
jag satt med den vackrastes namn på telefondisplayen och planerade tågresor till Gävle.
Idag var han där igen.
Varför låter jag alltid ett år passera innan jag letar mig tillbaka in i din famn?
Och varför känns det då som att jag bänder upp den?
Jag skulle inte höra av mig igen, det var sagt så. Bestämt.
Du hör nog varje gång att det är sista skriket, för det är alltid då du kommer tillbaka till mig.
Jag drömmer om levande ljus och pianomusik vid mitt köksbord och din stora trygga hand omkring min.
Dina drömmar är större än så, och i dem är jag bara ett svettigt tidsfördriv.
Så lätt det är att vänja och nöja sig vid dina drömmar.
Så vandrar blicken rastlöst mot telefonen flera gånger per minut igen.
Det är så fridfullt med jul.
23 Dec, 2010 #2
I. FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ NÄRA HÅLL STOD VI SOM FRUSNA MOT VARANDRA.
“Vi måste prata om den här relationen. Den är ohälsosam.”
Det var de första orden han sa när deras ögon möttes den där natten i Mars,
innan deras kroppar tumlade runt varandra på hans dunkla hotellrum.
Då deras liv slogs samman till den vackraste av sagor.
Han som var mannen hon alltid drömt om, med det stora, starka armarna.
Natt efter natt var deras hemlighet bara deras, tills den inte längre fick plats i två ensamma kroppar.
Hans vänner talade högt om hur svårt han gjorde det för sig själv.
Det kommer aldrig att fungera.
I sen april föll de,
han tillbaka till familjelivet, som han aldrig riktigt vågat lämna
och hon till det iskalla helvetet som hon alltid velat komma ifrån,
till ett dödsdömt förhållande byggt på hårda ord och otillit.
Till en naken säng som krävde hennes svettiga kropp för att få delas.
I julivärmen kom han tillbaka.
23 Dec, 2010 #1
En eftermiddag kom det finaste leendet i min väg och jag kunde inte hålla inne känslorna av saknad.
Känslorna av längtan och glädje. De landade som tårar på mitt täcke.
II. FÖR JAG HAR ALLTID VETAT ATT DU INTE SKULLE STANNA.
Julklappsfika hos Lovisa.
En långlivad tradition, nu i mindre format.
Vi 4 har lämnats kvar som 2.
Jag fick fina öronhängen i guld, jag älskar öronhängen.
Lovisa fick en tröja som tyder på status. En VIP-tröja.
I den kan hon komma hur långt som helst.
III. DÄR KAN TANKARNA FÅ TÄNKA SOM DE VILL.
Affärskvinnan ger sig in i HTML-kodernas värld igen och försökerförtvivlat lära sig att förstå.
Det går bättre nu än förut.
Jag behöver knappt lexikon längre för att utföra enkla uppgifter.
Dagens arbete var att korrigera www.gabriellasofia.blogg.se s header.
Headern blev enkelt fin och passar därför utmärkt till texten strax under.
IV. DU SKA ALLTID FINNAS KVAR. SÅLÄNGE JAG FÅR VARA MED, SKA DU OCKSÅ VARA DET.
Tisdagan den 21 December var det julbak hos mormor, efter 3 timmars sömn.
Storasyster tog emot i hallen i nyfärgat hår.
Storasyster är fin.
Hon var väl den som var till störst nytta i köket, trots att hon var febervarm.
Jag gick och vilade på sängen och förbannade min sömnlöshet.
När inte heller det hjälpte så gick jag tillbaka till köket och gjorde vita tryfflar med ingefära, efter minnet.
Receptet ligger längst ner i någon flyttkartong. Jag har inte orkat leta.
V. VAD VET DU OM GRYNINGEN FÖRÄN DU MÖTT VARJE MORGON MED SÖMNLÖSA ÖGON.
Går hemma och känner mig som den osmarta flickan i Big Bang Theory.
Inte direkt för att hjärnan har slutat arbeta,
utan snarare för high school-dressen som har kommit på posten.
Små korta shorts i plysch och tillhörande luvtröja.
På fritiden försöker jag lära mig hur man sätter upp håret så att det ser fint ut.
Jag kan ingenting.
22 Dec, 2010
vi vill inte stå kvar.
Min hjärna går på tomgång just nu.
Försöker lyssna på julmusik och hitta den där julstämmningen.
Vi får väl se hur det blir.
19 Dec, 2010 #4
Känslorna tar stundvis för mycket plats i mig och jag vet inte alls hur jag ska känna.
Jag får lätt till tårar för att allt är så fint, och samtidigt så svårt.
Nu har jag suttit och gråtit ut lyckan några minuter, så att jag kan sova lugn.
4 vänner, samma bakrund, 4 olika länder.
Vi kommer väl äta parmiddag när vi fyller 30?
Lova mig det.
19 Dec, 2010 #3
I. FÖR JAG HAR GRÅTIT OCH DU RINGDE ALDRIG.
Jag gav hjärtat rakt ut, så många gånger.
Nu får det vara slut.
För det kommer aldrig bli sådär rent och fint som i filmerna.
När hjärtat läcker, så är det lika bra att låta det rinna ut och vänta på imorgon.
II. DET FINNS INTE MYCKET MER ATT SÄGA NU.
Jag kommer inte höra av mig igen
Och jag kommer inte ta skuld
Så säg det och få det gjort
Det finns bara ett enda sätt att brinna upp
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
19 Dec, 2010 #2
II. Jag tänker inte på dig mer, det är inte dig jag drömmer om på nätterna.
Så varför blir jag arg när jag ser ditt namn och varför känns hjärtat varmt.
Som en elpistol trycks emot det, skjut.
Varför tänker jag fortfarande att jag är bättre för dig nu.
19 Dec, 2010 #1
I. NÅN SOM HELLRE VILL FÖRLÅTA ÄN FÖRDÖMMA OSS.
FÖR NÅTT VI INTE VISSTE ATT VI GJORT.
Om ungefär en timme ska jag åka in på julklappsbytesfika hos Lovisa.
Så jag packar karameller och paket.
Min present har världens finaste omslag.
II. DEN HAR LAGT SIG SOM EN ISBJÖRN ÖVER TAKEN?
Jag målar mina naglar i rött, för att följa jultemat, har inte haft rött på en evighet, men det blir fint.
Funderar på om jag ska göra vita ränder. Trots att jag inte kan såntdär.
III. STOCKHOLM VAKNAR LÅNGSAMT PÅ DROGOR OCH PÅ SORG
Jag är en sån person som gör listor om nätterna, när jag inte kan, men borde sova.
Rearrangerar och tänker på hur lätt det är att börja om från början och ta tag i saker.
Men när jag står där på morgonen så tänker jag alltid att "det kan vänta till sen",
och sen blir det natt igen, utan att man har gjort en så simpel sak som att smörja in ansiktet.
Jag som gjort så fint i badrummet med krämerna och allt. Som blir ingenting.
Fina L300 serien <3
18 Dec, 2010
och saker som jag inte orkar göra:
I. Slå in julklappar. Har absolut ingen julstämning eller lust i kroppen.
II. Gå ner i lillhuset och packa om mina kartonger.
III. Läsa ut Aniara och Sagan om ringen som snart ska tillbaka till biblioteket.
IV. Lägga ut mina kläder som jag inte använder på Tradera. För de tar bara onödig plats här.
V. Bli pigg
VI. Ringa till Stockholms universitetet och fråga när jag börjar.
VII. Smörja in mig med min ansiktskräm.
17 Dec, 2010
Jag drömmer mig bort till ett liv som är vackert och lätt mellan kritvita väggar,
På stolar vid ett ofattbart storfönster,
med en kaffekopp vänd mot Globens ansikte.
Där jag kan sitta och le mot alla de timmar och minnen som vi delade där borta.
Jag vill se det fina i människor, med ett enkelt och rent hjärta.
Med ett öppet sinne vill jag omfamna världen igen.
Aldrig mer ledsamt, bara stillsamt och långsamt i Stockholms terränger.
15 Dec, 2010 #2
15 Dec, 2010 #1
#DET DÄR HJÄRTAT
IV. Jag lyssnar på Joakims röst.
Han sjunger om det där hjärtat och jag tänker att kärlek är ordet för litet för att beskriva känslorna.
Man kan inte längre beskriva det som ett intresse, eller en hängivenhet till ett musikband.
Det handlar om ett sätt att leva, implodera i sig själv och allt det där som är för bra för att vara sant.
Vi har en gemenskap, en extra familj.
Ett mer annorlunda band än vänskap,
för vi delar alla de upplevelserna då vi är som starkast och svagast på samma gång.
Då vi sett varandra spricka och rinna över, gång på gång.
Vi har stått ut genom sömnbrist och näringsbrist.
Hjärtan dunkar så hårt att man är på gränsen att falla för vad som helst, hela tiden,
för bröstet är helt vidöppet för alla känslor.
-DET FINNS INGA ORD FÖR ATT VI ANDAS, TÄNKER, KÄNNER SAMMA SAK
14 Dec, 2010
II. Jag kräks och kväljer, dör, sväljer och sen kräks jag upp det igen.
Galla över livet och att det alltid ska vara så svårt och hårdhänt.
Jag som är bräcklig och skör egentligen, efter allt.
13 Dec, 2010
men sen upptäckte jag att min mikrofon inte fungerade så jag struntade i det.
// veronica
12 Dec, 2010
Somnat innan 00.00 varje kväll och vaknat innan 10.00.
Hoppas det fortsätter så.
I. FYLL MIG MED VATTEN MIN VÄN, HÅLL MIG FLYTANDE
Fredag med fotbad och krämer
II. JAG KLIPPTE MIG IGÅR OCH KÄNDE MIG OVANLIGT SÖT,
MEN INGEN MÄRKTE NÅTT OCH NU KÄNNS ALLT BARA SÅ MENINGSLÖST
Lördag med smyckestillverkning och klippt lugg.
III. SOM FLUGORNA PÅ SOCKER, DET BETYDER INGENTING.
Söndag med karamellkok och julpynt
Stockholm stad
Har precis fått veta att jag har kommit in på Musikvetenskap vid Stockholmsuniversitetet!
Är så himla lycklig!
5 December, 2010
I.
Just nu sitter jag med Disney-låtar och längtar tillbaka till barndomen, som man ju så lätt gör med dessa låtar.
Inte just för att det är någonting speciellt som jag vill tillbaka till, bara känslan av att vara barn.
Eller kanske snarare bristen på känslan att man måste vara vuxen och ta tag i sitt liv.
II.
Ibland undrar jag hur livet hade sett ut om man hade kunnat börja om från början,
fast med all den kunskap man har idag.
Undrar hur jag hade valt, om jag hade valen kvar.
Avslutningsvis:
Om jag någongång har sagt att jag sitter framför datorn så har jag ljugit.
// veronica
Julstämning.
Hur ska ni fira jul i år?
// veronica
Minisemester hos mormor.
I. Så fashion
II. Två små söta katter som kramas
III. Resultat av tanklöshet med kattleksak.
//veronica
Det där hjärtat
Idag satt jag i timmar med mormor vid köksbordet och prade igenom litervis med kaffe.
Vi försökte löste korsord och andra svårigheter.
Pratade om ångest och oro i magen,
om stressen som kommer av att inte veta eller göra någonting.
Mardrömmar och demens.
Stunder som denna önskar jag att jag kunde berätta allt jag känner,
och har känt, för henne.
Men så kommer jag på att jag inte vill att hon ska veta allt det där mörka.
Jag älskar min mormor.
Hon är så otroligt fin
och det finns absolut ingenting som hon inte förstår.
Jag tror att hennes hjärta är det största som finns.
- jag & min mormor
Det där hjärtat
Varför måste det komma tillbaka såhär?
Varför kan det inte bara få begravas?
