Är inte livet ibland, bara ibland, som den vackraste av sagor?

Känslorna tar stundvis för mycket plats i mig och jag vet inte alls hur jag ska känna.
Jag får lätt till tårar för att allt är så fint, och samtidigt så svårt.
Nu har jag suttit och gråtit ut lyckan några minuter, så att jag kan sova lugn.
4 vänner, samma bakrund, 4 olika länder.
Vi kommer väl äta parmiddag när vi fyller 30?
Lova mig det.