31 Jan, 2010
# Den vackraste av sagor.
V. KÄRLEK FÅR MAN BARA SE NÄR TAK OCH VÄGGAR RASAR IN IGEN I ENSAMHETEN.
“De kommer aldrig förstå”, viskade hon.
Han förstod inte vad hon menade.
“De kommer aldrig förstå att jag får vara med någon som du.”
Då kysste han henne, för han tänkte precis samma sak.
28 Jan, 2011
# DET DÄR HJÄRTAT
V. 
27 Jan, 2011
Idag när jag gick hem, längst med Götgatan, så tänkte jag att mitt liv var hemskt.
Hur lite jag förstår, hur stor den här staden är, hur lite ork jag har.
Jag tänkte att jag bara ville komma hem till min varma säng så att jag kunde lägga mig i den och gråta.
Det var ju så jävla kallt där ute.
Just då tittar jag upp för första gången under hemvägen och ser in mot ett gatuhörn.
Där sitter en liten gubbe på tidningspapper och skakar.
Jag tror inte att han hade någon mössa.
Sen vill jag kräkas för att jag mår så illa över min tillvaro.
Jag har mat i kylen, jag har filtar i garderoben och pengar på banken.
En familj som saknar mig och vänner som bryr sig om mig.
Han sitter nog kvar där ute än.
Vad har han gjort som är så hemsk att han förtjänar att sitta där?
Världen är så jävla elak.
24 Jan, 2010
SÅLÄNGE HJÄRTAT MITT SLÅR.
Början av Januari #2
Den 11 Januari gjorde jag mig fin för att möta upp den engelska delen av mitt lilla hjärta.
Hon och jag har blivit storstadsflickor nu och vi kände knappt ens igen varandra på perrongen.
Vi har ju växt upp så fort.
Innan jag vet ordet av så har jag halva Motala i min lägenhet och jag tror att jag sakta börjar se en kontur,
av det fina livet.
II. DU ÄR MIN BÄSTE VÄN. DÄRFÖR GER JAG DIG EN VACKER RING SOM JAG HAR GJORT.
12 dagen flyttar Lovisa in i min Lilla vita. Det känns som om hon aldrig ska lämna mig.
Vi går och handlar på Coop och kommer på varandra med att fråga:
"vad vi behöver" och "vad har vi hemma"
Jag hämtar och lämnar folk i trapphuset medan hon börjar med maten och diskar.
På onsdagkvällen gör jag två äckliga drinkar och sen möter vi upp Lisa och Linnea för sushi.
När natten börjar falla sitter 7 små själar runt min säng och dricker fötterna rundare,
sen går vi ut och dansar tills vi inte har några fötter kvar.
Ler till Håkan, Familjen, Florens. Jag skulle kunnat stanna hela livet på Baba.
2 sängar, 4 tjejer. Himlen.
Morgonen efter mår jag och Lovisa illa och lägenheten är inte lika vacker längre.
Det ekar så tomt mellan väggarna hela söndagen när hon har åkt.
Början av Januari #1
De sista tappra dagarna av året 2010 flyttade jag till Stora Staden. Min stad.
Jag sitter vid fönstret och ser bortåt Liljeholmen, vidare mot Stadshuset på Kungsholmen
och undrar över vart allt vattnet har tagit vägen.
Det är så många liter mellan husen där vi bor, de är gömda bakom höga hustak och avgasluft.
Jag andas bättre här bland gifterna.
Två små utomjordingar kommer hem till min lilla vita och vi ligger på sängarna, dricker kaffe.
Jag kan inte förstå att vi är så långt ifrån varandra, jag kan inte förstå att hela livet går så fort.
II. JAG SKA ALDRIG NÅNSIN GLÖMMA HUR DET KÄNNS. JAG SKA ALDRIG IGNORERA KÄRLEKEN. MINA NYÅRSLÖFTEN.
På nyår dricker jag och utomjordingarna vin i min lägenhet. Mest jag.
Vi handlar mat och åker till vår fjärde farna kamrat.
På tunnelbannan skiljs vi åt och jag väntar jag in lilla åsöfamiljen medans de reser vidare ut mot Hägersten.
Min fina trummis kommer ner på perrongen och vi sitter helt tysta med bara ett par meter luft emellan oss.
Han har rutiga byxor och jag har bara ben.
Jag vågar inte ens se honom i ögonen, fast jag ser att han tittar.
Åsöfamiljen kommer till mig, just när de rutiga byxorna har åkt.
Vi tar oss ut till Nyårsvägen och dricker och äter hela natten.
Vid tolv tumlar vi runt i snön för att se fyrverkerier.
Wilmer har bestämt ett berg, men det är bara en liten kulle och molnen täcker nästan alla fyrverkerier.
Jag ramlar ner bland det pulvervita på marken och korkar upp champagnen.
"Jag föddes i en snöstorm, jag antar att det var kallt" ekar ut över Hägerstensåsen.
Jag kramar mina vänner och vi går hem igen.
III. JAG HAR LÄRT MIG ATT SAKNADEN ÄR VÄRST NÄR MAN HAR SOVIT SOM ETT BARN GENOM EN ISKALL VINTER.
En kall kväll i Januaris början kommer Martin hem till mig och jag tycker att han borde stanna här.
Han har köpt ljus och vi dricker vin och spelar spel.
Längre in på kvällen kommer Anton och vi ligger i en slarvig hög på min säng och pratar om tiden tillsammans.
Vi pratar tills vi inte orkar prata med och Anton åker hem, sen pratar vi lite till.
Dagen efter åker jag och Martin till Gamla Stan och äter pasta på Vapiano.
Vi dör lite för att det är så underbart,
sen tar vi de överlevande resterna och släpar dem genom Gamla stans slaskiga smågator för att landa på Centralen.
Martin åker hem och jag söker bot för min leda hos Wilmer.
Senare i veckan kommer fina Martin tillbaka och vi tar med oss våra gamla eldar och dricker kaffe.
Livet är fint, men alltid så komplicerat.
IV. WE LOOK SO GOOD TOGETHER AND WE ARE UNDERGROUND.
Anton bor här mest hela tiden och jag känner mig lite helare med honom vid min sida.
Vi går på promenader genom kungsholmen, över västerbron och alla andra platser som musiken talar om.
En natt går vi igenom Humlegården. Jag har aldrig varit där förut och jag tänker att det låter finare i sången.
Kanske räcker det med att det blir sommar. Kanske blir det då sådär fint mellan blad och gräs.
När vi kommer hem bygger vi små djur av mjölk kartonger och jag ställer dem i mitt fönster.
Då kan jag se på dem när jag äter frukost och tänkta på min fina vän.
V. GE DOM ETT FINGER OCH VÄRM MIN HAND I ETT ISKALLT IKEALAND.
Jag har en extra bror som heter Wilmer. När man är med honom vet man aldrig vart man hamnar.
Det var precis så det var den 3e Januari när vi kom bort oss mellan Kista och Barkaby.
Efter 7-8 olika bussbyten kom vi äntligen fram till ett IKEA, vilket var ett halvmål med resan.
Wilmer handlade sötsaker och jag köpte ljus till min Lilla vita.
Wilmer är bra på att rulla hem till mig under alkoholens inflytande och jag är bra på att ta emot.
Vi har legat på golvet i nästan en timme och skrattat fast att det inte finns mycket här att skratta åt.
VI. LILLA EGO FY SKÄMS.
Jag blir svartare och rakare i Januari.
Jag trivs med att vara sån.
Och även om jag inte känner igen mig själv bakom den där luggen,
så vet jag att jag kommer finna mig snart.
// Veronica
11 Jan, 2011 #2
IT'S NOT SOMEBODY WHO'VE SEEN THE LIGHT.
IT'S A COLD AND IT'S A BROKEN HALLELUJAH
"Jag har mardrömmar hela tiden. Jag hatar att sova"
"Kan du inte försöka drömma om mig inatt. Jag dödar vilket monster du vill."
"Det känns som om jag har ett litet monster i magen som äter på allt."
11 Jan, 2011 #1
Jag stirrar in i de där trötta ögonen som visar sig i spegeln
och försöker förstå vad det är som ligger begravt där under.
Vad det är som orar, som aldrig någonsin tillåter lugn.
Vad det är för svart hål som gnager i bröstkorgen.
Jag skulle ju vara lycklig här. Det var ju här jag ville vara.
Ändå ligger den där tomheten kvar och tär inuti.
Det kommer om natten, varje natt.
Drömmar om svarfärgade hår som döljer elaka ögon.
Ögon som är ute efter att skada mig, kasta mig i marken och fånga mig för alltid.
Jag hör läppar som uttalar orden: "Ingen återvändo", strax innan ett hånfullt leende.
Drömmar som kommer efter timmar av sömnlöshet.
Jag börjar sakta känna rädsla för min egen säng.
Jag börjar sakta önska evig morgon.
9 Jan, 2011
# Den vackraste av sagor.
IV. DET ENDA SOM RÖRT SIG HÄR ÄR TIDEN OCH KLOCKAN KLÄMTAR FÖR VÅRT IDE.
Ryggraden som hon inte kunde vakna utan hade funnit sin väg till hennes säng för flera månader sen.
Nu låg den helt oskyddad mellan vita lakan.
Där skulle den alltid ligga.
Han var vaken och han har viskat i hennes öra i flera timmar.
Ord om kärlek och en framtid som bara var deras.
Om att ta färjan ut i skärgården när isen har smält.
Om att aldrig komma tillbaka.
År 2010 blir någonting nytt.
Januari går i kärlekens tecken. Jag stänger in känslorna i mig själv och drar mig tillbaka.Förnekar att jag vill ha bara honom. Jag åker till Gävle och tappar bort mig för en natt och kommer tillbaka till snön med samma känslor i bröstet. Festerna går på löpande band i Staden i Norr, jag börjar umgås med en Martin för första gångerna och han glädjer mig. I slutet av månaden far jag till Stockholm på artistgala, där jag ser på The ark och dricker Sveriges godaste drinkar. Åker till mitt hotell och diskuterar med pensionärer hela natten. Dagen efter har Viktoria födelsedagsfest och jag går därifrån när kärleken kommer in.
Februari sitter jag i en liten etta hos min gamla livskamrat, Iza, flera kvällar.
Det är skönt att komma bort från alla andra. Då tror jag att hon är den enda som förstår vem mitt hjärta vill ha. Snart kommer mamma upp och hälsar på. Vi tar en lång busstur till Jookmokk och går på marknad.
Jag köper en tröja till min bror och längtar efter fest och kyssar.
Första kvällen efter att hon åker hem får jag min längtan rakt i famnen och kärleken lämnar sin flicka för bara mig. Jag är lycklig och nervös och på alla hjärtans dag är han min.
Det är månaden då vi i klassen börjar förstå att det snart är slut på våran tid tillsamman.
Vi åker bil och lagar mat tillsammans mest hela tiden, mest allihopa, tillsammans.
Jag och Erik förlovar oss när han upplåter mig sina skor mitt i natten, då mina är för trånga.
Jag äter upp hans mat trots att han är hungrigare än mig.
Sista dagarna innan februari blir mars åker jag till Stockholm, till kent och till det finaste av liv.
Jag ser hur jockes blick och mun rör sig och tiden står nästan stilla.
Mitt hjärta börjar förfalla och jag är inte längre kär.
Mars inleds med en konsert i Gävle. Kent är bandet på scenen, krogen och hotellet den kvällen.
Jag och mina vänner får dricka gratischampagne hela kvällen.
Minnet sviktar och jag borde vara glad, men kvällen speglar mest ångest.
Jag har fortfarande en vinfläck kvar från mitt linne från den natten på världens vackraste hotellrum,
jag minns fortfarande lukten av läppsylet som passades runt hela laget.
Jag ser kent 9 gånger, håller mig undan från Kiruna och allt som är så komplicerat där uppe.
Jag tar mig in i min livs mest komplicerade vänskap och jag ringer honom nästan varje dag.
Mars avslutas med konstert i Göteborg och jag gråter i 48 timmar. Livet känns så trasigt och jag önskar inget mer än att få låsa in mig i mitt rum och vara ifred. Jag vill inte vara någons längre så jag gör allt i min makt för att min pojkvän ska lämna mig, för att jag inte törs.
I April får jag honom ifrån mig efter en månad av svek. Jag ringer inte och jag skriver inte.
Jag stöter bort honom och först då ser jag att jag vill ha honom tillbaka.
Jag undrar varför man tänker klarare först här.
Jag umgås med mina närmaste vänner och vi pimplar, grillar i snön och hittar på bus.
Jag behöver släppa honom, men hjärtat vill inte.
Tillslut kommer han tillbaka och jag har aldrig någonsin varit så kär förut.
Maj är månad Röd. Röd som hjärtat och bränd hud. Solen kommer till stan och vi är ute mest hela tiden. Brännboll, kubb och bilåkning om vartannat.
Jag kryper på knä för kärlekens skull och jag spenderar nästan all min tid med Lukas.
Känner saknad när han sitter i rummet bredvid och förhållandet som redan var dödsdömt blir för allvarligt.
Efter en kärlekslåt på hans spelning så vill han inte ha mig mer och vi ligger och gråter i flera timmar i min säng, sen kommer Anton och kramar mig så jag inte kan andas. Jag får inte tillbaka luften igen under hela månaden. Jag ligger hemma i min säng och går till skolan 4 gånger till. De 4 dagarna innan studenten i juni.
Min komplicerade vän än den enda som riktigt kan trösta och jag förstår ändå inte varför.
I Juni ligger jag vaken om nätterna och dricker mer än vanligt, bara för att få sova.
Jag äter värktabletter för att hjärtat skriker ett jordskälv genom kroppen.
Vi börjar trappa upp för studenten och mitt liv känns kaotiskt. Jag somnar på morgonen och vaknar vid lunch. Mittemellan allt det så ska jag styra upp hela klassens kommande studentdag.
Ibland känns det som att tiden inte räcker till och ibland så går minuterna som timmar.
Tillslut kommer studentdagen och jag lämnar Norrland bakom mig tillsammans med mamma.
En vecka senare kommer mina kamrater och firar att vi har slutat skolan och vi äter smörgåstårta i solskenet på min bakgård.
I Juli börjar kent igen och hjärtat öppnar upp sig för allt.
Det är först då jag inser att min komplicerade vän är mer än vän, trots att alla andra tydligen redan visste det, för längesen. Jag far tillbaka till Kiruna, staden som jag aldrig skulle återvända till.
Jag känner mig ensammast i världen när jag går på de tomma gatorna i spöregn och sitter och vänder röda papperssvalor med fötterna på torget.
Månaden passerar med osäkra tankar och jag tyngs mer och mer av att min vän börjar gå till någon annan,
trots att vi skulle ha ett litet hus i skogen när vi växt upp.
11 konserter senare kommer Augusti.
Augusti avslutar Kentasagan med 3 konserter och avslutar även vänskapssagan mellan mig och han i andra änden av telefonen. Jag lägger på luren och lämnar landet. Säger att jag aldrig vill höra hans röst igen, men när jag kommer hem från Turkiet har jag den dyraste telefonräkningen jag någonsin haft.
3000 kronor för honom och då ger jag upp och går vidare.
I September färgar jag håret rött och skriver texter. Hjärtat tömmer ut allt gammalt och ett nytt jag letar sig sakta in. Jag for till Skövde för att fira Magnus inflyttning tillsammans med andra fina vänner.
Några dagar senare dör min hundvalp och jag sitter hos mormor och gråter.
Jag var med och hjälpte till när hon föddes, såg henne växa upp och efter 5 år vid min sida så var hon borta.
Det gjorde så ont. Min vackra Saga.
Oktober kommer och eftersom mitt liv passerar i slow motion som arbetslös i utkanten av Motala så börjar jag leta serier på internet. Faller handlöst för Lie to me och ligger timmar och dagar i sträck och tittar på datorskärmen. Sen flyttar jag till Kanada, sitter i polisförhör och blir hemskickad igen. En lång flytt som blir otroligt kort. När jag kommer hem åker jag till Hultsfred och ser på Familjen och till Stockholm på klassträff. Jag försöker vara borta så mycket som möjligt för att jag inte står ut i vilan.
Jag och Lovisa går på picknick på en förfrusen åker, fryser om fingrarna, spelar tråkiga spel och skrattar.
I November åker jag hemifrån för att tålamodet brister. Jag bor hos min bror och kommer honom närmare, sen åker jag till Skövde igen för att livet är så värdelöst.
Resten av månaden går jag mest hemma och fotar, läster och skriver.
Börjar på AF och ber Anton att komma för att jag inte vet vad jag ska göra.
December månad är räddningen på höstens leda. Jag kommer in på en skola, bor hos mormor i veckorna, klipper lugg och äter julbord och julfika hela tiden. Månaden går fortare än de andra och tillslut blir det julhelg. Jag sitter med min bror och pratar i flera dagar.
27e åker vi till mormor och firar jul och det är stillsammare än vanligt.
Sen är det äntligen dags för livet och jag flyttar till Stockholm.
Året:
kentkonserter - 27
Träffat mina hjältar.
Träffat min man
Flytta till Stockholm
Lära mig om kärlek & sorg.
.
1 Jan, 2011
Men tills dess får ni hålla er.
