Någonting som förrvirrar mig, men som ändå verkar vara så påtagligt:
Varför jagar man alltid efter mål som är för höga?
Är det människans sätt att vilja förbättras, vilja ta motgångar, eller vilja känna?
Hur mycket man än försöker så finns det alltid något lite svårare lite bättre.
"Gräset är grönare på andra sidan", säger ordspråket.
Men kommer det någonsin bli grönt nog för att man ska vilja stanna kvar?
Jag tror det ibland, jag har trott det om personer, och jag trodde det nyss om dig,
sen visade det sig att gräset var längre bort än väntat, typ hos Danmark, eller i Sydkorea, eller på en inglasad balkong på Kungsholmen.
När och vart kommer mitt gräs vara precis där jag vill ha det, i min trädgård där jag kan njuta av det varje dag.


"allting kommer till den som väntar"
"men lite dynamit gör också susen"
"jag sitter på ett vandrahem i Ume, har just tagit en bit mat"
" vi träffades liksom på chans, två katter i skydd ifrån regnet nånstans"
" håll ditt huvud högt. jag älskar allt du gör"

jag blir förvirrad av alla känslor, och hur stor jag än blir så kommer de aldrig få plats.

Sitter här och är sugen på kent och vin.
Kulturellt, kulturellt.

Har idag lyssnat på följande kentlåtar:

• Mannen i den vita hatten
• Sjukhus (på nya skivan, haha)
• Hjärta
• Vy från ett luftslott
• Saker man ser

Under varje låt tänkte jag sen:
"FY fan vad bra den här är". På varje låt.
    Nu är det 32 dagar kvar och jag har nog aldrig längtat mer efter någonting.
Bokade precis min bussbiljett till Köpenhamn men ivern, rastlösheten och pirret hänger kvar.
Eller hänger kvar är väl kanske fel, för det sprider sig snarare,
som en sjukdom genom blod&kött till lungorna,
sen kan man andas sådär rätt igen/eller fel?

Det är dags att köra nu


// Veronica

Idag tänkte jag påbörja en lista på lite filmer som jag måste komma ihåg att se, för det finns vissa filmer som man bara borde ha sett, eller helt enkelt känner att man vill se.

  Igår var jag och några kompisar hemma på filmkväll hos David H i klassen och innan vi kom dit frågade han om vi hade några tips på filmer som vi kunde se. Då fick jag ideén till detta blogginlägg, för jag kom på att det alltid är så svårt att komma på favoritfilmer, filmer man vill se och så vidare när någon frågar.
Så hur börjar man?
Ja, jag kan ju börja med filmer som jag kommer på på rak arm:

• The watchmen (2009)
• The imiginarium of doctor Parnassus (2009)
• Luftslottet som sprängdes (2009)
• Avatar (2009)
• Alice in wonderland (2010)
• 9 (2009)
• Inglorious Bastards (2009)
• E.T (1982)
• Valkyrie (2008)
• Angels & Demons (2009)
• X-men Origins - Wolverine (2009)

Sen kan man ju ta sig en titt på topp 51 på IMDB (fetstilar de filmer som jag vill se, men tar med hela listan ifall folk är intresserade):

Har ni några tips och förslag så lämna gärna en kommentar!

// Veronica

Jag har nog efter mycket om och men kommit fram till följande: Det är svårt att lära känna någon som inte svarar.
Så det är väl slut på det roliga igen.
Attraktion och känslor är inte så bra, mest komplicerade. För hur ska två personer kunna andas, tänka känna exakt samma sak?
Förlåt Jocke, men det går inte

"Du och jag för att nån var full"



Citat & titel: Lars Winnerbäck - Strimmor


- Veronica