att ömsa skinn och byta kropp.

det började redan igår med att huden föll av min rygg.
nu tror jag hela det inre vill fly från sitt hölje.
jag hostar, nyser, skakar, svettas och fryser.
om vartannat, hela tiden.
 detta ger mig ändå anledning att koppla bort hela världen
och alla åtaganden och bekymmer som den rymmer,
fly in i mitt tonårsrum, in i medeltida england.
in i en vacker poetisk bok om kung arthur och hans riddare runt det runda bordet.
och jag kan inte värja mig från att dras med i språket, kulturen, sederna och respekten.

ett gammalt jag rinner ut, ett nytt söker sig in.
ett övergångarnas barn,
som står på tå och kikar in över gränsmarkerna.


// veronica

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANTICATANKAR