jag vet inte om jag någonsin uttryckt i talade ord,
de känslor som jag bär på, det blir alldeles för stort.
när jag tvekar på att ringa, eller åka dit du bor,
blir jag tyst och drar mig undan till till en text vid mitt skrivbord.

Poesi du aldrig hör, eller brev jag inte ger,
de samlas i en hög 
som blir alldeles för bred,
det växer sig så sakta ikapp till nånting mer,
mer än bara känslor som du aldrig kommer se.

jag brukar tappa mig i minnen, från dar när du är kung
men jag håller allting inne, törs inte låta dig bli lugn
sen rasar säkerheten ihop efter några glas med vin,
då ramlar tankarna iväg, ur mitt huvud, ur min mun.

Poesi jag delar med mig av, blickarna jag ger,
visar alldeles för väl
att min vänskap vill nått mer,
det växer sig så sakta ikapp till nånting mer,
mer än bara blickar mer än kyssarna som ingen annan ser.

jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det
jag vill ha sånt som ingen ser, jag ska be dig om det

tystnaden till dig - Systrarna