Jag behöver någon som behöver mig.

Det började med ett värdelöst betyg på ett engelskaarbete som jag slet ihjäl mig på att göra, följdes upp med att somna på biologin och lite slag i magen efteråt.
Resulterade i det nu nedstämda humöret.
  Just nu har jag ångest också för jag vill gå och gömma mig i duschen,
men jag vet att jag måste packa, för jag åker snart hem.

Funderar lite på hur mycket människor hycklar, pratar falskt och ljuger.
Undrar hur många som gör det om mig?
Hur ofta folk säger något dåligt om en, lite skämtsamt, fast de egentligen verkligen menar det?
Jag får tillexempel ofta höra att jag är bitchig, elak?
Menar de det? Är jag verkligen en elak person? Jag som verkligen hatar konflikter och försöker så gott jag kan.
Det får mig att må dåligt, och just nu tänker jag på det väldigt mycket.
Är det alltså så ni uppfattar mig? som den där elaka, bitchiga,
som ingen egentligen vill vara med, utan bara blir påtvingade?
Det får mig att bli rädd för att prata med andra och fråga om man ska göra någonting.
De kanske inte törs säga nej?

"Förklara snälla, så att jag förstår.
Varför ni tystnar när jag kommer
och skrattar när jag går?"        
                          

Kommentarer
Postat av: Felicia

Jag tycker inte att du är bitchig! Tycker du är fantastiskt makalöst snäll och rolig! Och en trevlig sak var ju att du la upp det här inlägget prick klockan 14:37:47 .. 7:47.. ! Det är ett tecken!

2009-02-18 @ 18:20:31
URL: http://psykbunkern.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANTICATANKAR