Hej.
Här var det Håkan.
Nu har jag varit på Håkankonserten. Grät faktiskt inte. Hipp hurra.
Håkan var så glad & trevlig.. jag blir  ledsen..
Varför kan inte kent vara så?
Varför kan inte kent pussa varandra på scen?
Det roliga är att jag blir upprörd på Håkan, inte på kent.
Det är han som borde vara mindre trevlig, så att jag inte får massa idér..
för kent gör aldrig fel.. hehe.
Jag & Jånna stod längst fram allafall, brevid scenen.
Vi brukar alltid skratta åt sånna människor, fast det ska vi sluta med nu, för det var jättebra platser.
Gott om luft, utrymme och utsikt.
Trevligt med Håkan, allt känns så personligt med honom, och han verkar så ledsen för att han inte kan hälsa på alla i publiken och så fort han tittar åt ens håll så känns det verkligen som att han ser en, för att han granskar varenda en.
Dessutom så spelade han Kärleken är ett brev skickat 1000 gånger. Min favorit. Tack.
   Just det.. vi fick värsta nostalgin från i sommras, för gissa vem som stod vid ljud-in-mixerbordet?
Johan! Samma kille som står och pillar under kentspelningarna. Så mysigt.. så utstrirrad.


Jaha, nu ska jag & Jånna sova snart, tycker jag, men Jånna sover aldrig, så vi får väl se...
Vi har spenderat kvällen med att snacka om hur tunnhåriga kent har blivit och sedan kollat bilder
för att Jånna insisterade på att de var tunnhåriga och jag protesterade.
Sen spårade det ut till att vi började med att debattera om Markus vikt
och sen till varför Jocke i ibland ser ut som en rund farbror och ibland ser ut som värsta hunken.
Vi slutade till sist eftersom Jånna blev orolig för vad Jocke skulle tänka om han hörde oss. Haha, kul :)