Hur kan man egentligen tro att det är okej att bara helt plötligt höra av sig igen efter 2 månader
och riva upp ett repat gammalt tonårshjärta på nytt?
Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta.
Har testat att variera det lite, men det går inte så bra.
Nu ska jag sova, drömma, glömma?

"Åh Ljug! Ljug och kyss mig hårt en sista gång
Inga röda ögon, låt oss ta oss för vad vi var;
världens bästa djävla flirt och sommarens sista smak"

"du kan inte först ge så mycket och sen plötsligt sluta
du har ingen aning om hur hårt din kärlek tog
En högerkrok och riktigt blod
nu när jag känt kärlek vill jag bara ha mer"