jag tyckte alltid världen om dig, jag sa det bara en gång.

snart är det exakt ett år sen som jag stod i en kvart och knackade på din dörr när du hade försovit dig.
sen fick vi springa till tågstationen för att hinna med, men det gick.
jag minns att du sov hela vägen till Luleå, jag läste en bok, som jag fortfarande inte läst ut och såg på dig över kanten. sen log jag.
vi bytte till en ganska dålig buss där vi pratade om Göran Persson..
om att han var rätt så mysig ändå.
de två dagarna är bland de två roligaste, konstigaste, spontanaste dagarna i mitt liv, och jag är väldigt glad för dem.
& det var väl så jag trodde att det skulle vara med dig.
& det var just så det inte blev.
Kanske var jag för trött, kanske hade jag blivit äldre och tappat glöd.

jag vet inte varför jag inte kunde känna eller berätta det förän nu,
men nu måste jag få det ur mig.
för jag vill inte vakna och ha ont i hjärtat en morgon till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANTICATANKAR