Jag har alltid en plan över hur jag ska sätta mig bakom en säker och trygg barriär,
men ibland bygger man inte upp sin barriär tillräckligt bra
och genom små sprickor och hål lyckas det där hemska, onda ändå tränga igenom.

Idag trängde det igenom så pass mycket att magen och bröstet värker.
Jag blir stressad & nervös, vill gråta, tömma, men inget kommer ur mig.
Det byggs istället upp till nått tungt och hårt som trycker innanför revbenen, innanför bröstkorgen.
 & jag önskar att jag inte brydde mig ett dugg om att du rör henne, kanske kysser henne,
men varje gång tanken passerar så måste jag ställa mig upp, gå omkring, sysselsätta mig
för att inte undra.
Tända en cigarett och fylla kroppen med rök så att oron inte ska få plats.

Du sa att rädslan den går över,
men den där oron stannar kvar.




// veronica