Då satt man på en buss hem från Stockholm igen.
Som vanligt.

jag vet att jag skrivit alldeles för lite, men jag har varit hemma cirka 10 - 20 dagar på hela sommaren.
det är helt galet.
och på onsdag/torsdag är det dags igen.
sista gången.

helgen har varit fin.
har fått se mitt kent i både Trondheim och Östersund,
sen fick jag också kolla på fina Lars Winnerbäck.
och han fick mig att börja gråta gång på gång.
vackra fina.
det hela toppades ändå med att jag har fått visa mitt hjärta för Erik, Anton och David nu,
och så för Martin igen då.
jag känner mig så stolt när jag får visa upp kent för mina vänner, för de flesta blir imonerade.
och det kan jag mycket väl förstå.
det skulle jag ha blivit.

lördagen spenderades mest i olika öltält med fin utsikt över vattnet.
jag sprang runt i cowboyhatt och sol i ögonen.
tills vi aslutade med teddybears innan vi alla 5 lade oss för att sova i Davids bil.
vid halv sju på morgonen gav jag och Martin upp och flyttade ut till en sten vid sjön istället,
där låg vi tills David väckte oss för frukost på MAX.
vi käkade tills vi var för mätta och drog vidare mot bodaborg för att smälta maten.
det var superkul och ganska jobbit.


vid tretiden kunde vi äntligen börja bege oss hemåt mot hudiksvall, där vi skulle sova över natt.
bilresan spenderades med korsord och billekar och bra, men för låg musik.
när vi kom fram till David vid halv nio på kvällen så stod middagen på bordet
och när vi ätit klart så drog vi på oss flytvästar för att åka några vändor på vattenskoter.
det var riktigt härlig där i kvällssolen.
vi avslutade kvällen med en lång stund i bastun och glass framför tv:n.

sen somnade alla väldigt väldigt fort.


// veronica

---

 ni kommer hitta oss i hamnen för allt vi har gjort