27 Dec, 2010

# Den vackraste av sagor

II. FÖRST NÄR REGNEN KOM OCH HÖGERVINDEN VEN TOG JAG ETT TÅG FRÅN STOCKHOLM.
I juni intalade jag mig själv om att jag var kär.
Allt för att släppa det hårda uppbrottet.
Han var varm och skänkte säkerhet, som en trygg hamn för alla mina känslors båtar.
Kanske var han för varm och när han smälte mina isar så lät han andras båtar flyta in.
Jag visste att det var giftigt vid första kyssen, och jag skulle nog serverat mig till döds
om inte kärleken kommit tillbaka och tagit in mig i sina starka armar.
Han sa att han aldrig skulle lämna igen,
för när allt stod enkelt och avklätt i dagsljuset så handlade ju allting egenligen om:
“Att resa 170 mil för kärleken och känna sig ensammast i världen på vägen hem.”
Då finns det inte längre någon utväg, och familjekarlen rann ur honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANTICATANKAR