III.
Idag satt jag i timmar med mormor vid köksbordet och prade igenom litervis med kaffe.
Vi försökte löste korsord och andra svårigheter.
Pratade om ångest och oro i magen,
om stressen som kommer av att inte veta eller göra någonting.
Mardrömmar och demens.
Stunder som denna önskar jag att jag kunde berätta allt jag känner,
och har känt, för henne.
Men så kommer jag på att jag inte vill att hon ska veta allt det där mörka.
Jag älskar min mormor.
Hon är så otroligt fin
och det finns absolut ingenting som hon inte förstår.
Jag tror att hennes hjärta är det största som finns.



- jag & min mormor