Söndagen vaknade jag klockan 12.00 av att någon väste "IVÄG!"
Jag vet ännu inte om det var påriktigt eller i fantasin.
Jag lagade kött med nån sötsur sås i min vackra, jättestora filtklänning
& kände mig sådär fin som man bara gör morgonen efter.
Sen såg vi på gravida småflickor med kaotiska små tonårshjärtan tills klockan slog tre,
då jag behövde koffein.
Det blev en latte vanilla på stan, Magnus tog en chokladboll som var alldeles för stor.
Plötsligt stod mamma utanför dörren och vi lyssnade på den där släpiga mansrösten som löste mordgåtor.
Hela vägen hem till sängen. 

I.


II.


III.


//veronica