Jag vaknar av värmen men jag är iskall

I. " Och utan ett ljud, mitt hjärta i din hand, har jag tappat bort mitt språk."

Ikväll är kaffe latte, b-sidor och levande ljus.
Och jag sitter och skriver texter och lyssnar på kent,
säkert gömd bakom trä och tapeter från snöstormen som yr fram utanför.
Där tänker jag att jag aldrig ska gå ut igen, ut i kylan.
Där söker jag skydd i isoleringsgummi mellan fönster och karm,
Nu en extra tjock list, så kanske det äntligen slutar blåsa i min säng om nätterna.
Gömma mig från nordanvinden.
Det är också där det känns som att klockan här stannat och det enda som egentligen
rör sig är ljuslågan som sakta letar sig neråt.
Till gitarrtonerna ï "På nära håll" sprider sig värmen sakta inifrån och ut
för att hjärtat säger att det inte finns någonting i världen som är vackrare än att sitta just såhär.



II. Iskall & vit.
& jag tänker att de ljuger,
för så mycket snöfinns ju inte 


// veronica

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANTICATANKAR