# 2006-03-08

vart var jag egentligen när våran vänskap föll
som tårarna föll från mina ögon, den natten när allting redan var försent.
För du kommer aldrig tillbaka nu och det vet jag, egentligen
vi grät alla våra ögon röda och våra tårar skapade den vattenpölen
som jag drunknade i
frivilligt egentligen.
För jag kunde inte leva i skammen av att jag inte stod vid din sida
när dina andetag dog ut.
För vad vore jag utan dina andetag? ... egentligen?


// veronica