9 Jan, 2011

# Den vackraste av sagor.

IV. DET ENDA SOM RÖRT SIG HÄR ÄR TIDEN OCH KLOCKAN KLÄMTAR FÖR VÅRT IDE.
Ryggraden som hon inte kunde vakna utan hade funnit sin väg till hennes säng för flera månader sen.
Nu låg den helt oskyddad mellan vita lakan.
Där skulle den alltid ligga.
Han var vaken och han har viskat i hennes öra i flera timmar.
Ord om kärlek och en framtid som bara var deras.
Om att ta färjan ut i skärgården när isen har smält.
Om att aldrig komma tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANTICATANKAR