Januari går i kärlekens tecken. Jag stänger in känslorna i mig själv och drar mig tillbaka.Förnekar att jag vill ha bara honom. Jag åker till Gävle och tappar bort mig för en natt och kommer tillbaka till snön med samma känslor i bröstet. Festerna går på löpande band i Staden i Norr, jag börjar umgås med en Martin för första gångerna och han glädjer mig. I slutet av månaden far jag till Stockholm på artistgala, där jag ser på The ark och dricker Sveriges godaste drinkar. Åker till mitt hotell och diskuterar med pensionärer hela natten. Dagen efter har Viktoria födelsedagsfest och jag går därifrån när kärleken kommer in.


Februari sitter jag i en liten etta hos min gamla livskamrat, Iza, flera kvällar.
Det är skönt att komma bort från alla andra. Då tror jag att hon är den enda som förstår vem mitt hjärta vill ha. Snart kommer mamma upp och hälsar på. Vi tar en lång busstur till Jookmokk och går på marknad.
Jag köper en tröja till min bror och längtar efter fest och kyssar.
Första kvällen efter att hon åker hem får jag min längtan rakt i famnen och kärleken lämnar sin flicka för bara mig. Jag är lycklig och nervös och på alla hjärtans dag är han min.
Det är månaden då vi i klassen börjar förstå att det snart är slut på våran tid tillsamman.
Vi åker bil och lagar mat tillsammans mest hela tiden, mest allihopa, tillsammans.
Jag och Erik förlovar oss när han upplåter mig sina skor mitt i natten, då mina är för trånga.
Jag äter upp hans mat trots att han är hungrigare än mig.
Sista dagarna innan februari blir mars åker jag till Stockholm, till kent och till det finaste av liv.
Jag ser hur jockes blick och mun rör sig och tiden står nästan stilla.
Mitt hjärta börjar förfalla och jag är inte längre kär.


Mars inleds med en konsert i Gävle. Kent är bandet på scenen, krogen och hotellet den kvällen.
Jag och mina vänner får dricka gratischampagne hela kvällen.
Minnet sviktar och jag borde vara glad, men kvällen speglar mest ångest.
Jag har fortfarande en vinfläck kvar från mitt linne från den natten på världens vackraste hotellrum,
jag minns fortfarande lukten av läppsylet som passades runt hela laget.
Jag ser kent 9 gånger, håller mig undan från Kiruna och allt som är så komplicerat där uppe.
Jag tar mig in i min livs mest komplicerade vänskap och jag ringer honom nästan varje dag.
Mars avslutas med konstert i Göteborg och jag gråter i 48 timmar. Livet känns så trasigt och jag önskar inget mer än att få låsa in mig i mitt rum och vara ifred. Jag vill inte vara någons längre så jag gör allt i min makt för att min pojkvän ska lämna mig, för att jag inte törs.


I April får jag honom ifrån mig efter en månad av svek. Jag ringer inte och jag skriver inte.
Jag stöter bort honom och först då ser jag att jag vill ha honom tillbaka.
Jag undrar varför man tänker klarare först här.
Jag umgås med mina närmaste vänner och vi pimplar, grillar i snön och hittar på bus.
Jag behöver släppa honom, men hjärtat vill inte.
Tillslut kommer han tillbaka och jag har aldrig någonsin varit så kär förut.


Maj är månad Röd. Röd som hjärtat och bränd hud. Solen kommer till stan och vi är ute mest hela tiden. Brännboll, kubb och bilåkning om vartannat.
Jag kryper på knä för kärlekens skull och jag spenderar nästan all min tid med Lukas.
Känner saknad när han sitter i rummet bredvid och förhållandet som redan var dödsdömt blir för allvarligt.
Efter en kärlekslåt på hans spelning så vill han inte ha mig mer och vi ligger och gråter i flera timmar i min säng, sen kommer Anton och kramar mig så jag inte kan andas. Jag får inte tillbaka luften igen under hela månaden. Jag ligger hemma i min säng och går till skolan 4 gånger till. De 4 dagarna innan studenten i juni.
Min komplicerade vän än den enda som riktigt kan trösta och jag förstår ändå inte varför.


I Juni ligger jag vaken om nätterna och dricker mer än vanligt, bara för att få sova.
Jag äter värktabletter för att hjärtat skriker ett jordskälv genom kroppen.
Vi börjar trappa upp för studenten och mitt liv känns kaotiskt. Jag somnar på morgonen och vaknar vid lunch. Mittemellan allt det så ska jag styra upp hela klassens kommande studentdag.
Ibland känns det som att tiden inte räcker till och ibland så går minuterna som timmar.
Tillslut kommer studentdagen och jag lämnar Norrland bakom mig tillsammans med mamma.
En vecka senare kommer mina kamrater och firar att vi har slutat skolan och vi äter smörgåstårta i solskenet på min bakgård.


I Juli börjar kent igen och hjärtat öppnar upp sig för allt.
Det är först då jag inser att min komplicerade vän är mer än vän, trots att alla andra tydligen redan visste det, för längesen. Jag far tillbaka till Kiruna, staden som jag aldrig skulle återvända till.
Jag känner mig ensammast i världen när jag går på de tomma gatorna i spöregn och sitter och vänder röda papperssvalor med fötterna på torget.
Månaden passerar med osäkra tankar och jag tyngs mer och mer av att min vän börjar gå till någon annan,
trots att vi skulle ha ett litet hus i skogen när vi växt upp.
11 konserter senare kommer Augusti.


Augusti avslutar Kentasagan med 3 konserter och avslutar även vänskapssagan mellan mig och han i andra änden av telefonen. Jag lägger på luren och lämnar landet. Säger att jag aldrig vill höra hans röst igen, men när jag kommer hem från Turkiet har jag den dyraste telefonräkningen jag någonsin haft.
3000 kronor för honom och då ger jag upp och går vidare.


I September färgar jag håret rött och skriver texter. Hjärtat tömmer ut allt gammalt och ett nytt jag letar sig sakta in. Jag for till Skövde för att fira Magnus inflyttning tillsammans med andra fina vänner.
Några dagar senare dör min hundvalp och jag sitter hos mormor och gråter.
Jag var med och hjälpte till när hon föddes, såg henne växa upp och efter 5 år vid min sida så var hon borta.
Det gjorde så ont. Min vackra Saga.


Oktober kommer och eftersom mitt liv passerar i slow motion som arbetslös i utkanten av Motala så börjar jag leta serier på internet. Faller handlöst för Lie to me och ligger timmar och dagar i sträck och tittar på datorskärmen. Sen flyttar jag till Kanada, sitter i polisförhör och blir hemskickad igen. En lång flytt som blir otroligt kort. När jag kommer hem åker jag till Hultsfred och ser på Familjen och till Stockholm på klassträff. Jag försöker vara borta så mycket som möjligt för att jag inte står ut i vilan.
Jag och Lovisa går på picknick på en förfrusen åker, fryser om fingrarna, spelar tråkiga spel och skrattar.


I November åker jag hemifrån för att tålamodet brister. Jag bor hos min bror och kommer honom närmare, sen åker jag till Skövde igen för att livet är så värdelöst.
Resten av månaden går jag mest hemma och fotar, läster och skriver.
Börjar på AF och ber Anton att komma för att jag inte vet vad jag ska göra.


December månad är räddningen på höstens leda. Jag kommer in på en skola, bor hos mormor i veckorna, klipper lugg och äter julbord och julfika hela tiden. Månaden går fortare än de andra och tillslut blir det julhelg. Jag sitter med min bror och pratar i flera dagar.
27e åker vi till mormor och firar jul och det är stillsammare än vanligt.
Sen är det äntligen dags för livet och jag flyttar till Stockholm.

Året:
kentkonserter - 27
Träffat mina hjältar.
Träffat min man
Flytta till Stockholm
Lära mig om kärlek & sorg.

.