I. HÅNA OSS VI RÖR OSS, NI STÅR STILL.
De sista tappra dagarna av året 2010 flyttade jag till Stora Staden. Min stad.
Jag sitter vid fönstret och ser bortåt Liljeholmen, vidare mot Stadshuset på Kungsholmen
och undrar över vart allt vattnet har tagit vägen.
Det är så många liter mellan husen där vi bor, de är gömda bakom höga hustak och avgasluft.
Jag andas bättre här bland gifterna.
Två små utomjordingar kommer hem till min lilla vita och vi ligger på sängarna, dricker kaffe. 
Jag kan inte förstå att vi är så långt ifrån varandra, jag kan inte förstå att hela livet går så fort.





II. JAG SKA ALDRIG NÅNSIN GLÖMMA HUR DET KÄNNS. JAG SKA ALDRIG IGNORERA KÄRLEKEN. MINA NYÅRSLÖFTEN.
På nyår dricker jag och utomjordingarna vin i min lägenhet. Mest jag.
Vi handlar mat och åker till vår fjärde farna kamrat.
På tunnelbannan skiljs vi åt och jag väntar jag in lilla åsöfamiljen medans de reser vidare ut mot Hägersten.
Min fina trummis kommer ner på perrongen och vi sitter helt tysta med bara ett par meter luft emellan oss.
Han har rutiga byxor och jag har bara ben.
Jag vågar inte ens se honom i ögonen, fast jag ser att han tittar.
Åsöfamiljen kommer till mig, just när de rutiga byxorna har åkt.
Vi tar oss ut till Nyårsvägen och dricker och äter hela natten.
Vid tolv tumlar vi runt i snön för att se fyrverkerier.
Wilmer har bestämt ett berg, men det är bara en liten kulle och molnen täcker nästan alla fyrverkerier.
Jag ramlar ner bland det pulvervita på marken och korkar upp champagnen.
"Jag föddes i en snöstorm, jag antar att det var kallt" ekar ut över Hägerstensåsen.
Jag kramar mina vänner och vi går hem igen.








III. JAG HAR LÄRT MIG ATT SAKNADEN ÄR VÄRST NÄR MAN HAR SOVIT SOM ETT BARN GENOM EN ISKALL VINTER.
En kall kväll i Januaris början kommer Martin hem till mig och jag tycker att han borde stanna här.
Han har köpt ljus och vi dricker vin och spelar spel.
Längre in på kvällen kommer Anton och vi ligger i en slarvig hög på min säng och pratar om tiden tillsammans.
Vi pratar tills vi inte orkar prata med och Anton åker hem, sen pratar vi lite till.
Dagen efter åker jag och Martin till Gamla Stan och äter pasta på Vapiano.
Vi dör lite för att det är så underbart,
sen tar vi de överlevande resterna och släpar dem genom Gamla stans slaskiga smågator för att landa på Centralen.
Martin åker hem och jag söker bot för min leda hos Wilmer.
Senare i veckan kommer fina Martin tillbaka och vi tar med oss våra gamla eldar och dricker kaffe.
Livet är fint, men alltid så komplicerat.





IV. WE LOOK SO GOOD TOGETHER AND WE ARE UNDERGROUND.
Anton bor här mest hela tiden och jag känner mig lite helare med honom vid min sida.
Vi går på promenader genom kungsholmen, över västerbron och alla andra platser som musiken talar om.
En natt går vi igenom Humlegården. Jag har aldrig varit där förut och jag tänker att det låter finare i sången.
Kanske räcker det med att det blir sommar. Kanske blir det då sådär fint mellan blad och gräs.
När vi kommer hem bygger vi små djur av mjölk kartonger och jag ställer dem i mitt fönster.
Då kan jag se på dem när jag äter frukost och tänkta på min fina vän.







V. GE DOM ETT FINGER OCH VÄRM MIN HAND I ETT ISKALLT IKEALAND.
Jag har en extra bror som heter Wilmer. När man är med honom vet man aldrig vart man hamnar.
Det var precis så det var den 3e Januari när vi kom bort oss mellan Kista och Barkaby.
Efter 7-8 olika bussbyten kom vi äntligen fram till ett IKEA, vilket var ett halvmål med resan.
Wilmer handlade sötsaker och jag köpte ljus till min Lilla vita.
 Wilmer är bra på att rulla hem till mig under alkoholens inflytande och jag är bra på att ta emot.
Vi har legat på golvet i nästan en timme och skrattat fast att det inte finns mycket här att skratta åt.





VI. LILLA EGO FY SKÄMS.
Jag blir svartare och rakare i Januari.
Jag trivs med att vara sån.
Och även om jag inte känner igen mig själv bakom den där luggen,
så vet jag att jag kommer finna mig snart.






// Veronica