det blev en ensam lång väg hem
Först när våren kom
med solidaritet
längtar jag hem till Stockholm
förstod jag vidden av mitt svek
Och med den lamaste av ursäkter
varken samtal eller brev
Så fanns det inget att egentligen säga
det bara blev som det blev
-kent
// veronica 
fågel fenix bland djuren som gav sitt liv.
av alla månader av samtal,
sms,
sanningar & lögner.
jag skulle aldrig känna såhär,
för din vänskap räckte inte till för de känslorna.
mina händer skakar, jag vill inte hålla tankarna klara.
// veronica
Du ska lämna mig här ensam, du ska lämna mig igen.
du håller mig vid liv, ni håller mig vid liv
-
01/7-10 Borlänge, Peace & Love
03/7-10 Kiruna, Kirunafestivalen
08/7-10 Sundsvall, Gatufesten
15/7-10 Arvika, Arvikafestivalen
16/7-10 Oslo, Oslo Live
17/7-10 Eskilstuna, Parken Zoo
22/7-10 Stockholm, Långholmsparken
24/7-10 Hämeenlinna, Wanaja Festival
25/7-10 Mariehamn, Rock Off Festival
29/7-10 Trondheim, Olavsfestdagene
30/7-10 Östersund, Storsjöyran
06/8-10 Helsingborg, Sofiero Slott
07/8-10 Göteborg, Trädgårdsföreningen
08/8-10 Skanderborg, Smukfest festival
// Veronica
och suga liv ur din halspulsåder.
Som vanligt.
jag vet att jag skrivit alldeles för lite, men jag har varit hemma cirka 10 - 20 dagar på hela sommaren.
det är helt galet.
och på onsdag/torsdag är det dags igen.
sista gången.
helgen har varit fin.
har fått se mitt kent i både Trondheim och Östersund,
sen fick jag också kolla på fina Lars Winnerbäck.
och han fick mig att börja gråta gång på gång.
vackra fina.
det hela toppades ändå med att jag har fått visa mitt hjärta för Erik, Anton och David nu,
och så för Martin igen då.
jag känner mig så stolt när jag får visa upp kent för mina vänner, för de flesta blir imonerade.
och det kan jag mycket väl förstå.
det skulle jag ha blivit.
lördagen spenderades mest i olika öltält med fin utsikt över vattnet.
jag sprang runt i cowboyhatt och sol i ögonen.
tills vi aslutade med teddybears innan vi alla 5 lade oss för att sova i Davids bil.
vid halv sju på morgonen gav jag och Martin upp och flyttade ut till en sten vid sjön istället,
där låg vi tills David väckte oss för frukost på MAX.
vi käkade tills vi var för mätta och drog vidare mot bodaborg för att smälta maten.
det var superkul och ganska jobbit.
vid tretiden kunde vi äntligen börja bege oss hemåt mot hudiksvall, där vi skulle sova över natt.
bilresan spenderades med korsord och billekar och bra, men för låg musik.
när vi kom fram till David vid halv nio på kvällen så stod middagen på bordet
och när vi ätit klart så drog vi på oss flytvästar för att åka några vändor på vattenskoter.
det var riktigt härlig där i kvällssolen.
vi avslutade kvällen med en lång stund i bastun och glass framför tv:n.
sen somnade alla väldigt väldigt fort.
// veronica
ni kommer hitta oss i hamnen för allt vi har gjort
:)
".. de kommer hitta oss i hamnen, för allt vi har gjort"
känner att bollarna flyger lite varstans.
// veronica
Juli 12, 2010
det var längesen, men jag har varit bortrest nu i 9 dagar och har precis börjat återhämta mig.
hur underbart det än är de där få timmarna, som går alldeles för fort vid kravallstaketet, så tär det.
eftersom jag alltid känner mig oförmögen att skriva om kent och alla konserterna så får ni kolla det själva.
det gör ni som vanligt på www.kentbloggen.nu
// veronica
fest i valen
imorgon bär det av till Peace and Love och jag borde sova,
men det går inte.
jag tror inte att jag ens kommer få träffa dig,
och det gör lite ont.
men det är kanske lika bra.
//veronica
jag såg en film, från mitt 90-tal.
Haha, så nu får ni både lyssna, se och njuta:
youtube kan man alltid litapå.
// Veronica
spelade in en liten halvcover.
Här kommer ett litet ljudklipp som jag spelade in här på kvällskvisten.
Ganska så sent på kvällen, så ljudet är rätt lågt eftersom resten av huset ligger och sover.
Och jag är jag fortfarande lite hes i halsen, men jag var så sugen :)
Här kommer den:
jag frågar dig när: just nu
yumyum!
så ni vet att jag lever
// veronica
kent och turkiet
Aaaall inclusive!
och så är det typ 6 dagar kvar till kent.
jag är lite nervös för det.
jävla jocke.
men det ska väl gå bra.
Nya skivan är helt underbar.
Jag tycker ni ska skaffa den!
Det kan ni göra på cdon, så jag slänger in en länk:
och skriver ni in rabattkod "KENT2010" så¨får ni hem den fraktfritt.
tveka inte kära vänner!
//veronica
varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
Allt jag behöver har jag i dig <3
Jag vill bara ha dina hjärtslag lite närmare mina
och mitt huvud mot din bröstkorg.
Fan, det är bara så himla fint.
Jag har gåshud och vill aldrig gå och lägga mig.
// veronica
nu är allt sagt och gjort och jag kommer inte få tillbaka dig.
Igår var jag på måndagsklubben, Harrys med Ida, Tessan och deras kompisar.
Riiiktigt kul!
Hann till och med beta av 2 ragg.
Väl inne träffade jag även på Lisa och Lovisa, som är rätt snälla. haha
Partyt höll på till sista och väldigt mysiga hångellåten vid 03.20
Sen hittade Lisa mig vid utgången och vi gick till Sibylla för att käka kvällsmat.
Som vanligt så ska väl ingenting avslutas helt perfekt och man slutar på ett toagolv med tårar i ögonen.
Dock inte pågrund av alkohol och illamående denna gång.
Men i största allmänhet så var det än väldigt bra kväll.
Har två bilder från kvällen och de visar ungefär hur nykter jag var:
haha, bästa pirren ;)
"
Jag grät och vi kysstes
fast jag borde ha bett dig att gå
och jag ska aldrig mer säga sanningen
till nån som saknar förmåga att förstå
Det är ljust snart, jag vet
men än så känns det kallt
och gissa vad du glömde
den hänger runt min hals
jag önskar att jag var en sån
som inte tänker alls
Vem lämnade vem
jag är inte över dig än
Som en bekant som hängt sig kvar
för att allting har gått bra
nu vill du vara vän med mig
men det vill inte jag
"
//Veronica
Jag måste hälsa till morsan i linköping. Kör förfan!
Igår hade jag min studentskiva här hemma i vilan.
Det var fint.
Fick besök av Wilmer, Olga och Martin dagen till ära.
Dessutom världens finaste armband av martin! tacktack.
Inte nog med det heller.
Mormor, Morfar, Ulla, Lasse, Brorsan, Syrran, Micke, Ida, Tessan och Lovisa kom också till oss.
Hade en grymt bra dag och på kvällen blev det bara bättre,
För då tog syskonen, micke, jag och kirunavännerna bussen in till brygget och tog lite alkohol.
Kvällen avslutades med en efterfest till 4 hemma hos brorsan, där vi alla sov.
Pusspusspuss på er.
Det var så jäääävla trevligt.
och jag har inte varit så glad på flera veckor.
//
veronica
Läpparna du kallat dina. Det gör ont att veta, men lika ont att undra.
har aldrig känt så mycket som jag gjorde med dig.
jag klarar inte umeå, promenera i varv, smygröka i skogen,
höra bob dylan eller med johnny cash för det känns hårt.
jag som alltid varit svag för johnny.
jag har raderat allt vad bond heter från min dator för jag vill inte se resten själv.
så fort oh baby it's a wild world reklamen visas på tv vill jag bara trycka på mute
för jag hör din röst i mitt huvud
och lovisa får hämta tet när vi ska fika, för jag vill inte se på bakistet i hennes telåda.
det är märkligt vad mycket vi gjorde så här i efterhand,
när man just i stunden tyckte att man mest gjorde ingenting.
jag borde inte bry mig, jag borde se framåt
men jag ligger fortfarande vaken om nätterna och önskar att du ångrar dig.
då hade jag tagit vilket tåg som helst och bara åkt.
"
Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn
Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit
Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig
säg nånting
säg nånting
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
"
det gick aldrig över, hjärtat blev aldrig helt.
för hans smak sitter kvar på mina läppar och jag blir svag när jag hör hans röst.
jag hoppas att mina vänner kommer vara i närheten om det brister.
ojoj.
"jag ska skrika ut ditt namn, så alla vet att jag ska slåss i dina kvarter"
tid och all min energi slösar jag på nålar.
Det blir kanske inte så många, men vi får se.
Just nu sitter jag och kollar på hur jag ska göra med Kirunafestivalen.
Den är värst.
Jag vill på ett sätt upp och hälsa på t.ex. Iza, Christina och Maria.
Men o andra sidan så känns Kiruna så känsligt just nu.
Samtidigt har Kiruna varit mitt hem i 3 år och känslan av att kolla på
mitt underbara, alldeles för stora kent på samma torg där jag brukar handla min lunch kommer vara helt cp!
För cp för att ignorera.
Sen ska jag ha tid att gå körkortsintensivkurs någongång där också.
Och vänta in ett eventuellt jobb.
Så himla svårt när man inte har någon som helst aning om vad som väntar.
Jaja, jag är iallafall hemma igen och har tagit min student. Det är ju alltid nått.
På lördag har jag studentskiva. mysmys <3
// Veronica
Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll
ännu en gång.
ännu lite hårdare.
på ett sätt kanske det är någonting bra allt allt från mitt rymdliv tog slut så tvärt på en kväll.
sätta sig i bilen med krossat hjärta och börja om från 0.
åter igen.
jag kommer sakna alla människor som jag träffat uppe på den konstigaste skolan i den nordligaste staden i hela sverige.
varenda en har varit speciell, de allra flesta har varit otroligt stora personligheter som tagit så himla stor plats.
utan dem kommer det vara väldigt mycket tomrum i och runt mig.
Hassans skratt,
Wilmers spontana utrop och repliker,
Olgas upp och Olgas ner,
Viktorias ibland missanpassade men underbara kommentarer,
Less och alla dessa jävla post-its.
Oscar och hans akrobatik
Antons vrede när man inte hittar vitryssland på kartan, eller placerar fel kung på fel årtal.
Eriks alltid närvarande uppeppning,
Magnus med både hatten och skeden.
Jag kommer sakna hela borden med folk som man kanske inte aldig pratade med, men skrattade med.
Ja, till och med Anders dömmande blickar.
Listan går att fylla på, flera varv runt, men batteritiden på datorn håller på att ta slut.
Men låt oss aldrig glömma varandra.
RT3 och Martin. Ni är underbara.
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget, det är inte så långt hem.
jag är så jävla nervös för imorgon!! shit alltså.
det kommer bli jobbigt
"En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än fanns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Passerar vi deras gränser"
