som vi gör i norrlands inland när vi inte kan förklara.
Lyssnar för fösta gången ordentligt på Säkert!s senaste skiva och den är bra.
Jag hade fått för mig att den inte skulle vara det, kanske dumt.
Men nu sitter jag som många gånger förr på mitt rum med tända ljus för att få upp värmen,
önskar att jag hade flera par öron för att detfinns för mycket musik som är fin.
Jag borde gå och hämta en värmedyna,
för vägarna där ute är förisade och jag halkade på vägen in till stan.
Det är mycket jag borde, men jag sitter hellre här; sjunger om isarna och fredrik.
II. OCH JAG LER, FÖR DU BLIR MIN RÄDDNING
Lyssna på Vi mot världen - kent. Känn pirret längst ryggraden.
In i det där de kallar hjärtat.
// veronica
om du skulle fråga mig
FAVORIT:
Film? - Just nu. The Legend of 1900.
Låt? - Mannen i den vita hatten (16år senare)?
Mat? - Filéer.
Dryck? - mjölk, hallonsoda & fruktiga drinkar.
Stad? - STHLM
Land? - Sverige
Ämne i skolan? - Jag går inte i skolan
År? - 2009/2010
ANTINGEN ELLER:
Svart eller vitt? - svart
Svart hår eller blont? - Blont
Göteborg eller Stockholm? - STHLM
Älska eller älskas? - Citerar Fredrikke: "älska och bli älskad tillbaka."
Leva eller dö? - leva.
ANTAL:
Personer du älskar? - Ett 20-tal
Personer du hatar? - 2-3 stycken kanske.
Personer som sagt jag älskar dig? - Några
Personer du hånglat med inom en 24-timmars-period? - 7
Festivaler du varit på/ska på detta året? - 10 festivaler.
Personer du saknar just nu? - 9
Gånger ditt hjärta brustit? - 5, vissa sprickor känns än
VEM:
Sjöng du senast för? - Anton
Hade du senast en msnkonversation med? - Palle
Vill du ta med på en romantisk resa nu? - . . .
Vill du kasta en sten i huvudet på? - Ganska många.
Förtjänar att dö? - ingen
Vill du sova brevid inatt? - Tim Roth !
VAD:
Gör dig glad? - kärlek, kent, kentfamiljen, omtanke
Gör dig ledsen? - att jag känner mig dålig. Det gör mig ledsen. Att känna att man inte duger.
Vad vill du helst göra nu? - kolla på kent, arbeta.
Önskar du att du slapp göra? - åka till arbetsförmedlingen imorgon.
Vill du ha nu? - pengar, egen lägenhet.
Önskar du dig i julklapp? - Tatuering, Lie to me-boxarna, fina kläder.
Längtar du till? - januari
Ångrar du i ditt liv? - det finns 3 saker som jag verkligen ångrar. Tänker inte säga vad.
Är det bästa som har hänt dig? - Lukas, kent, rymd.
// veronica
du var där när jag kröntes kung
I fredags kväll kom Anton hem, kortklippt, på permission.
Anton är en militär.
II. SPYR UTAV DAGEN-EFTER-PILLER
Vi tog bussen mot vätskan; frihet, på lördagen.
Innan staden hade vaknat till liv.
Innan nattpulsen börjat slå.
I billiga barer fylldes vi, i takt med lokalerna där vi satt.
III. OCH JAG SKA SKYDDA DIG MED KROPPEN MIN
På bussen tillbaka lyssnade jag tårögt till kent,
och när vi gick den sista halvmilen hem skrikandes meningar som:
"Folk är idioter", "Han vill inte bli kung men ändå är han född till det" &
"In sleep he sang to me. In dreams he came."
då var allting nästan stilla, allting utom våra fötter.
Stilla från och med 2009 till Föralltid.
Det kommer alltid att vara så när du är med mig.
Det kommer alltid vara året 2009/10.
// veronica
Jag har ledsnat på att vänta på de ständiga problemen med sömn
Vaknade upp från en mardrömsnatt idag.
Det var kents turnépremiär. Vi hade köat och vi stod först, i den då enda fållan.
När insläppet började närma sig kom en andra suck med folk, fram till dit vi stod.
De sprang för sina liv och började rada upp sig bredvid oss i minst 5 andra köer.
Jag började få panik och sökte förjävels någon som kunde hjälpa mig,
en vakt eller vad annat som helst.
Men det var helt hopplöst att finna någon alls i mörkret och vimlet av alla människor.
Helt plötsligt blev jag medveten om hur orealistiskt det var allting.
Hur hade det blivit sommar såhär fort? Jag hade ju inga pengar,
jag kunde inte ens minnas att jag köpt någon biljett.
Hur hade jag tänkt att jag skulle komma in?
Tillslut kom jag överens med mig själv om att jag borde ju ha gått i skolan
och sparat ihop pengar om jag var här.
Så jag nöjde mig med det tillsvidare. Sen vaknade jag.
De här drömmarna brukar inte komma än, de brukar komma några dagar innan det är dags..
Om ens då.
bild från kön på förra turnépremiären
// veronica
Dagen efter lampor & ljus
Jag vet ännu inte om det var påriktigt eller i fantasin.
Jag lagade kött med nån sötsur sås i min vackra, jättestora filtklänning
& kände mig sådär fin som man bara gör morgonen efter.
Sen såg vi på gravida småflickor med kaotiska små tonårshjärtan tills klockan slog tre,
då jag behövde koffein.
Det blev en latte vanilla på stan, Magnus tog en chokladboll som var alldeles för stor.
Plötsligt stod mamma utanför dörren och vi lyssnade på den där släpiga mansrösten som löste mordgåtor.
Hela vägen hem till sängen.
I.
II.
III.
//veronica
Skövde 13/11-10
INNAN MÖRKRET FALLER
06.15 lade jag mig i baksätet på bilen för att sova hela motorvägsbanan ner mot Skövde,
det gick inte så bra som planerat då mamma satte på ljudboken.
Uppläsarens mörka, släpiga röst dånade bakom min kudde hela vägen ner,
och jag somnade vid infarten till staden.
Klockan hade inte ens slagit 9 innan jag kom in till Magnus,
och vi ställde oss nere på gården och förundrades över alla människor som var ute, uppe, påväg.
Det var ju lördag.
På tidiga kvällen, innan det ens blivit mörkt gick Magnus in i duschen och jag bytte svart mot svart i kvällens outfit, satte champagneflaskan mellan låren för att skruva upp till tonerna av lite för hög, hastig pulserande musik.
Passade på med kent medans Magnus var borta, fast sen blev det mest dansband.
Det var ju trots allt i Västa Götaland.
DET HAR INTE SAMMA CHARM ATT RAGGLA HEM KLOCKAN 5.
I trapphuset mötte vi en kille som hade hört att det skulle vara fest.
Javisst, välkommen sa vi.
Vem har sagt att man inte kan ha fest på tu man hand?
Han följde med upp och vi spelade bilspel. Jag förlorade, nästan varje gång.
Och vi ledde-på-partymode-dansen
OCH MAGNUS GICK IN I EN VIT KORRIDOR KVARTEN FÖR ENSAM OCH STAN FÖR SVÅR
Det blev dags att ramla bort till utelivet där tumlade tungor runt, fötter värkte och läppar log.
Det var fint, men för mycket för insomnian att klara, så vi tog oss hem för en halvhjärtad efterfest.
En halvhjärtad, halvnaken, så jag ringde wilmer.
Därifrån gick det från halv till helhjärtat i ett långt-in-på-natten samtal om livet,
allt det fina, men mest det fula.
fetstilt - Lars Winnerbäck
// veronica
Hon är så söt när hon sover, själv har inte fått mig en blund
det är den bästa av gåvor att kunna sova lugnt
//veronica
Hon låg på gatan medan rymdskeppen sände meddelanden genom atosfären.
// veronica
500 mil i snön -
Det kan snö inatt.
och såhär gör man på landet.
// veronica
DEN DÄR VILDA MØRK
# Skrädaregatan
I.
När jag dricker kaffe och röker så känner jag saknad till vissa saker.
Jag tänker på de vidriga vindrinkarna i Turkiet på våran balkong,
där Ramlar - Håkan Hellström dånade lite för högt, lite för många gånger.
Och den där gången som du kom hem mitt i natten
för att dricka vin med mig tills solen gick upp, när mitt hjärta hade gått av.
Trots att det var raketutskjutning dagen efter.
Jag är en vampyr remixen som gick på när vi skulle fly fältet, men Johan tog bilnycklarna.
Minns de där gångerna när solen börjat komma tillbaka och vi satt utanför skolmatsalen med kaffe
och alltid glömde kopparna kvar i klassrummet.
Hur vi pulsade runt i metersnön och spottade hat över allt som var värdelöst,
det var ju så mycket som var värdelöst just då, eller hur?
Allt som vi älskade att göra, som i alla andras ögon var konstigheter.
Du vet, när vi kläde ut oss och gick in i andra roller och bara skrattade åt det.
Du & jag, 8 år. Eller möhippan på Ica.
Vi pratade inte om saker som politik, för där gick vi isär
och därför lärde vi oss att prata om sånt som var viktigt på riktigt.
Sånna saker som gnager under huden och kryper inuti kroppen och gör ont.
Och det var därför det var så fint med dig.
Jag saknar dig här brevid med Cappucino från Ica, i brist på en kaffekokare.
Vi skulle ju ändå straxt därifrån.
II.
Det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på dig får mig att le.
Karln i huset.
Det är den där kvällen när vi nog var för trötta för att vara som man ska vara.
När du hällde vatten över hela mig så det rann in under alla kläderna
och vi brottades i soffan och landade på golvet och jag kunde inte annat än skratta.
Jag brukade ofta skratta när du gjorde saker som borde ha gjort mig arg,
som när du smög in i mitt rum på kvällarna och skrämde mig så hjärtat började rusa.
Det var så fint när vi skulle flytta isär, då hela huset var tomt och bokhyllan mellan rummen var bortkörd.
Då låg vi på filtar och täcken på golvet och det gjorde ont i kroppen att sova.
Det borde inte ha varit fint, fast det var ju det när man kunde dela det med dig.
Jag kommer aldrig glömma när jag kom ut i hallen,
så full av gråt i hela kroppen att jag knappt kunde stå och definitivt inte prata.
Men jag behövde inte prata, för du förstod precis.
Jag har aldrig kunnat gråta när någon ser, men när du bara gick fram och omfamnade mig så föll allt isär
och jag grät som jag aldrig någonsin har gråtit förut.
Det finns inga ord för hur fin du var just då.
Jag blir ännu helt varm i kroppen när jag tänker på det.
Minns du dagen efter, när jag skulle vara hård och ta mig igenom.
Inte visa för någon att jag hade fallit sönder inombords?
När jag fick lägga mig i ditt knä där ute i solen så sprack allting upp igen.
Det är för att jag är trygg hos dig. Då spelar det ingen roll om man är svag.
// veronica
Jag vaknar av värmen men jag är iskall
Ikväll är kaffe latte, b-sidor och levande ljus.
Och jag sitter och skriver texter och lyssnar på kent,
säkert gömd bakom trä och tapeter från snöstormen som yr fram utanför.
Där tänker jag att jag aldrig ska gå ut igen, ut i kylan.
Där söker jag skydd i isoleringsgummi mellan fönster och karm,
Nu en extra tjock list, så kanske det äntligen slutar blåsa i min säng om nätterna.
Gömma mig från nordanvinden.
Det är också där det känns som att klockan här stannat och det enda som egentligen
rör sig är ljuslågan som sakta letar sig neråt.
Till gitarrtonerna ï "På nära håll" sprider sig värmen sakta inifrån och ut
för att hjärtat säger att det inte finns någonting i världen som är vackrare än att sitta just såhär.
II. Iskall & vit.
& jag tänker att de ljuger,
för så mycket snöfinns ju inte
// veronica
sålänge du har en bra historia och någon att berätta den för.
Jag såg på en film igår, ni vet en sån där film som man gråter till i slutet.
Det var vackert, det var piano & det var en underlig pianist.
Den allra vackraste.
Filmen heter Legend of 1900
Den utspelar sig på en båt och handlar om en pojke utan tillhörighet någon annanstans än just där han är.
Jag skulle se den om jag var er.
// veronica
det kanske var du som skulle rädda mig
// veronica
Hisslistan Oktober '10
I. Joakim Berg
II. Tim Roth
III. Johnny Depp
IV. Markus Krunegård
V. Lasse Lindh
// Veronica
den versionen utav Joakim är försvunnen.
alltså ungefär 3 år sen nu.
tiden går så fort.
// veronica
du sa att rädslan den går över, men den där oron stannar kvar.
det var längesen jag överhuvudtaget skrev vad jag gör om dagarna,
kanske inte så konstigt, för jag gör faktiskt inte så mycket.
& jag vet inte om jag ens tänker fortsätta skriva om vad jag gör.
har ju fastnat i ett mer kreativt tillstånd där jag hellre ägnar mina blogginlägg åt texter&lyrik.
men just nu sitter jag iallafall hos min fina mormor&morfar.
det är lite laddat i luften, som elektricitet, som det inte har varit tidigare.
det är inte idealt, men det är fint.
jag sitter och hittar på massa sattyg med Ida, vi får se vad det leder till.
kanske att jag försvinner ett tag & det skrämmer mig.
jag är rädd för när kent ska ut på vägarna igen,
jag önskar att man hade kunnat fråga,
för jag vill inte fatta ett beslut utan att veta.
man skulle kunna säga att jag låter bandet styra med mitt liv,
och jag skulle väl påstå att det är sant.
det är det bästa jag har, så varför skulle jag inte låta dem?
// veronica
man blir besviken när man har höga förväntningar
//veronica
att ömsa skinn och byta kropp.
nu tror jag hela det inre vill fly från sitt hölje.
jag hostar, nyser, skakar, svettas och fryser.
om vartannat, hela tiden.
detta ger mig ändå anledning att koppla bort hela världen
och alla åtaganden och bekymmer som den rymmer,
fly in i mitt tonårsrum, in i medeltida england.
in i en vacker poetisk bok om kung arthur och hans riddare runt det runda bordet.
och jag kan inte värja mig från att dras med i språket, kulturen, sederna och respekten.
ett gammalt jag rinner ut, ett nytt söker sig in.
ett övergångarnas barn,
som står på tå och kikar in över gränsmarkerna.
// veronica
att fånga en fjäril
och lyssna på alla låtar Lars Winnerbäck skrivit.
tar till mig musiken och framför allt texterna.
"
vi kallas oss vänner
det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst
vilka människor som helst ungefär
du kan säga kär
"
- lars winnerbäck
// veronica
den eviga kärleken.
ikväll släcker jag alla lampor i mitt rum.
sätter på hörlurarna, de största.
sen kommer jag skruva på kent på högsta volym.
kronologiskt hela diskografin.
under tiden kommer jag nog att designa yttligare en såndär blogg.
denna gång åt Martin.
bild:
köpenhamn 130310
// veronica
